Arkiv för april, 2015

Promillegränsen

Publicerat: april 28, 2015 i Politik

alkohol_bildDebatten om sänkning av promillegränserna i trafiken går het på Åland. Det är få frågor som engagerar ålänningarna så mycket som när det kommer till frågan om alkohol. Det är väl bara ”kaninerna på lilla holmen” och jordbrukspolitiken som engagerar lika mycket.

Jag har sedan jag kom in i lagtinget 1999 förespråkat att vi inte skall röra den nedre gränsen av rattfyllerigränsen utan fokusera på de riktiga problemen, alltså de som kör grovt rattfulla. Jag har bland annat förespråkat att vi skall ta bilen av de som återkommande gör det, tyvärr har jag dock inte fått majoriteten med mig på det spåret utan majoriteten har valt att vilja sänka gränserna för rattfylleri istället.

I lagtinget finns en beställning på att gränserna skall sänkas och om det skulle vara en omröstning idag skulle det svenska systemet på 0,2 promille vinna över det nuvarande. Röstningssiffrorna skulle bli 25-5 (plus minus några avstående/frånvarande) men en klar majoritet finns i Ålands Lagting för en sänkning. Hur vet jag det? För jag har pratat med partierna, jag har lyssnat på debatten under många år och handlingsprogrammet för risk- och missbruk som behandlades i lagtinget för ett tag sedan säger att det skall göras.

Min kompromiss
Den innebär att vi inte gör rakt av som i Sverige och vi fortsätter inte som i Finland.

Förslaget är som ni vet att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2. Förslaget innebär också att ”en gång är ingen gång, men två gånger är en vana”.

Alltså vi sätter inte igång polisens, vårdens och rättsväsendets resurser på de som för första gången åker fast i en av polisens kontroller förutsatt att den personen inte blåser över 0,5 promille som idag.

Däremot om det rör sig om ett återfall inom ett år ska polismyndigheten omhänderta körkortet, ge dagsböter och bestämma en körförbudstid som, beroende på olika omständigheter, som till exempel alkoholhalt, trafiksituation och tidigare rattfylleribrott kan vara upp till sex månader.

Förslaget betyder alltså att vi INTE rakt av sätter in det väldigt kraftiga straffet direkt för de som blåser 0,20-0,49 utan det kvarstår att gälla vid 0,5 promille och uppåt. Vi visar med det här förslaget att alkohol och bilkörning inte hänger ihop men vi är samtidigt pragmatiska, realistiska och väl medvetna om att det tar tid att ändra attityder och vi vill inte skuldbelägga, frihetsberöva och straffbelägga personer som blåser under 0,5 promille på ett sätt som vi idag gör, för de som blåser över det.

Det här förslaget innebär också att polisens, akutens och rättsväsendets resurser inte behöver sättas igång med full kraft vid ett väldigt lågt positivt blåsprov, vilket det skulle göra om vi gick direkt på det system som används i Sverige.

Den här frågan handlar alltså inte om 0,5 eller 0,2 promille. Beslutet om 0,2 promille är redan klart i lagtinget, frågan är om det skall vara 0,2 som i Sverige eller min kompromiss?

Det är fakta, oavsett vad vi alla kan tycka om det, men det är lagtingets beställning. Skulle jag inte lagt det här kompromissförslaget skulle det bli 0,2 promille som i Sverige. Det vill inte jag ha, så ibland är det bättre att ta det mindre dåliga alternativet och kompromissa än att förlora slaget helt. Tyvärr i politiken når man inte alltid hela vägen fram med sina förslag och idéer och ibland måste man inse när en fråga är förlorad och göra det bästa av det. Det har jag gjort för alternativet hade ur min synpunkt varit sämre.

Sen till slut kan jag inte låta bli att reflektera över att det idag inte är någon som riktigt vet hur mycket eller lite man kan dricka innan man når 0,5 promille. Det är väldigt olika beroende på hur stor du är, hur mycket du sovit, druckit tidigare, vilket fysiskt/psykiskt skick du är mm.  Det enda vi vet är att det handlar om ca tre/fyra/fem/sex mellanöl eller några glas vin innan du passerar gränsen, beroende på person.

Med mitt kompromissförslag är det glasklart, de allra flesta kan dricka EN mellanöl till maten utan att begå ett brott, vill du dricka mer än en mellanöl till lunch eller middag, då skall du lämna bilen och ta en taxi.

Mitt anförande om promillegränsen

Publicerat: april 27, 2015 i Politik

Fru talman,

När jag tillträdde som näringsminister i Ålands Landskapsregering 2011 var jag välmedveten om att jag skulle komma att ta väldigt många beslut i många olika frågor. Jag trodde dock inte att det här förslaget som ligger på lagtingets bord idag skulle vara ett av dem och att mitt namn skulle stå som föredragande minister.

Något jag också trodde 2011 var att när man tar ett beslut så blir någon arg och någon glad, så är det oftast inte.  Jag har lärt under mina snart fyra år att de flesta blir arga, så även i det här fallet. Den vetskapen får dock inte hindra en minister att ta beslut och lägga fram förslag.

Det är ingen hemlighet att förslaget framför er idag, är en kompromiss och att det är jag som föreslagit den här kompromissen i landskapsregeringen. Det är också därför jag är föredragande minister eftersom jag är första ersättare för infrastrukturministern.

Jag har föreslagit den här kompromissen fast jag personligen, sedan jag började i lagtinget 1999 argumenterat för att vi INTE skall sänka promillegränsen från 0.5 till 0.2 promille utan vi borde sätta in mer resurser där vi verkligen har problem, alltså på att förhindra de som kör grovt rattfulla.

Jag har tillochmed lämnat in en motion om att vi borde ta bilen av de som återkommande kör grovt rattfulla. Tyvärr har jag dock inte fått majoriteten med mig bakom den tanken, ännu.

Den av landskapsregeringen tillsatta arbetsgrupp som skulle ta fram ett förslag till nytt handlingsprogram mot risk- och missbruk föreslog det inte heller, så den frågan får jag jobba vidare på.

Det här lagförslaget består av några komponenter.

Den första är att vi sänker gränsen för grovt rattfylleri till 0,8promille ifrån dagens 1,2 promille och den andra stora förändringen är den åtgärden som engagerat många i olika medier senaste veckan. Nämligen att vi sänker gränsen för rattfylleri till 0,2 promille, men vi gör det genom att använda oss av den självstyrelse vi har och skapar en egen åländsk modell därefter.

Vi gör inte som i Sverige  och vi fortsätter inte som i Finland.

Förslaget är som ni vet att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2.

Förslaget innebär också att ”en gång är ingen gång, men två gånger är en vana”.

Alltså vi sätter inte igång polisens, vårdens och rättsväsendets resurser på de som för första gången åker fast i en av polisens kontroller förutsatt att den personen inte blåser över 0,5 promille som idag.

Däremot om det rör sig om ett återfall inom ett år ska polismyndigheten omhänderta körkortet, ge dagsböter och bestämma en körförbudstid som, beroende på olika omständigheter, som till exempel alkoholhalt, trafiksituation och tidigare rattfylleribrott kan vara upp till sex månader.

Förslaget betyder alltså att vi INTE rakt av sätter in det väldigt kraftiga straffet direkt för de som blåser 0,20-0,49 utan det kvarstår att gälla vid 0,5 promille och uppåt. Vi visar med det här förslaget att alkohol och bilkörning inte hänger ihop men vi är samtidigt pragmatiska, realistiska och välmedvetna om att det tar tid att ändra attityder och vi vill inte skuldbelägga, frihetsberöva och straffbelägga personer som blåser under 0,5 promille på ett sätt som vi idag gör, för de som blåser över det.

Det här förslaget innebär också att polisens, vårdens och rättsväsendets resurser inte behöver sättas igång med full kraft vid ett väldigt lågt positivt blåsprov, vilket det skulle göra om vi gick direkt på det system som används i Sverige.

Och det är det som är alternativet till den här kompromissen. Jag vet nämligen att det INTE finns en majoritet för att bibehålla 0,5promille i det här lagtinget, så min kompromiss är ett steg i rätt riktning men drabbar inte de som inte är de största problemen på ett sådant sätt som vi vill bestraffa de som kör med höga halter alkohol i blodet.

Jag vill hellre se det här kompromissförslaget gå igenom än alternativet, som jag vet är en bokstavstolkning av 0,2 promille som i Sverige.

Med den här korta redogörelsen lämnar jag över lagförslaget till lagtinget.

Mycket positivt på Åland just nu

Publicerat: april 23, 2015 i Politik

optimism-pessimismJag har de senaste åren hela tiden försökt se ljust på framtiden och lyfta fram det positiva. Just nu är det lättare än på länge att vara optimist för mycket pekar åt rätt håll och det är mycket positivt som sker på Åland just nu.

Förutom minskad arbetslöshet till 3,9% mot 4,1% motsvarande tid förra året så ökade hotellövernattningarna med 13%, befolkningen fortsätter öka och totalt har de senaste årens inflyttning legat runt 900 personer, antal lediga arbetsplatser ökar, flera kommuner visar ett bra resultat, flera av de stora bolagen gör ordentliga vinster och betalar ut stora dividender och idag kan vi läsa i Ålandstidningen att entreprenörskapet och företagsamheten blomstrar. Generationsskiften pågår inom jordbruket men även inom det traditionella företagandet. Antal nystartade företag på Åland brukar ligga runt 50 stycken per år, men redan i år har vi passerat 70 stycken

Bara för att nämna lite på vad som är på gång gällande investeringar så kan nämnas följande: 18 miljoner euros investering i en landbaserad fiskodling Fifax, ny golfbana och en Smartpark för 2 miljoner euro i Eckerö. I Jomala bygger PAF nytt kontor för ca 12 miljoner och Posten planerar en stor utbyggnad, i Mariehamn kommer en ”ny” Övernässkola och ett polishus är på gång. Vindkraften ges förutsättningar att expandera, flera bostadsområden är klara för inflyttning och fastighetsöverlåtelser för ca 60 miljoner euro genomfördes 2014.

Vi har just fått vara med och inviga hotell Pommern för ca 10 miljoner, ett bageri på Kökar, medverkat till flera investeringar inom industrin och lantbruket och nu senast lanserade vi ett stimulans paket på 1,2 miljoner euro i TeamÅland med ett flertal olika projekt som kommer bidra till Ålands attraktionskraft.

Förutom det här så är det en hel del stort på gång som jag inte kan berätta om just nu men som jag hoppas kunna göra inom kort.

Funderar du på att flytta hit? Sluta fundera, kom med och skapa din framtid i ett landskap där positivismen spirar, där ingenting är omöjligt och trösklarna är låga för att flytta in, starta företag och ta kontakt med beslutsfattare både inom politiken och i näringslivet.

Välkommen.

Plakletters_Wiskundige_tekens_plakletters_340_340_q_promilleJag har fört fram en hel del lagar den sista tiden, arbetsmarknadslagstiftning, fiskerikontroll, stöd för hållbart skogsbruk, avbytarlagstiftning och nu idag klubbade vi i regeringen ett kompromissförslag om sänkning av promillegränsen i trafiken.

Kompromiss kanske du undrar? Jo, det är vad det är och det är egentligen på mitt förslag som kompromissen nu går till lagtinget. Jag har under min tid i politiken varit en förespråkare om att bibehålla 0,5 promille som gräns och ansett att vi borde sätta polisens begränsade resurser på att åtgärda de verkliga problemen, alltså de som återkommande kör grovt rattfulla.

Jag har dock föreslagit det här kompromissförslaget efter att jag fått bekräftat att förslaget har stöd hos en bred majoritet i lagtinget. Kompromissförslaget går ut på att gränsen för grovt rattfylleri sänks från 1,2 till 0,8 promille samt att promillegränsen för rattfylleri sänks till 0,2, men straffet för att blåsa mellan 0,2-0,49 promille är en ordningsbot på €200, inte dagsböter och körförbudstid som det är över 0,5 promille.

Alltså blåser du 0,25 promille i en av polisens kontroller, skrivs en ordningsbot ut på samma sätt som om du kör 65km/h på östra utfarten och givetvis bör du inte köra vidare innan promillehalten sjunkit under 0,2 (annars kan polisen ta dig igen och gör du det får du körförbud).

En sänkning rakt av till 0,2 promille skulle innebära förutom att resurser skulle tas i anspråk ifrån polisen, akutmottagningen för blodprovstagning och domstolsväsendet även medföra att samhället skuldbelägger, frihetsberövar och straffbelägger personer som inte är det stora problemet i trafiken.

Ur ett självstyrelsepolitiskt synsätt är även det här förslaget intressant eftersom det visar att vi har behörighet på det här området och kan skilja oss från både Sverige och Finland. Vi kan använda vår behörighet och visa vägen, vara realistiska och pragmatiska. Vi kan visa att alkohol och bilkörning inte hör ihop, samtidigt som du skall kunna dricka en Stallhagen på en lunch eller middag ute på landsbygden utan att riskera att bli stämplad som rattfyllerist om du väljer att köra hem efter någon timme.

Jag i princip emot moralisk lagstiftning men det här är en kompromiss som annars skulle ha resulterat i det svenska systemet och jag är övertygad om att stränga förbud inte är det bästa sättet att ändra attityder, utan insikt, reflektion och information är ännu viktigare.

Nu går lagen till lagtinget och debatten fortsätter.

Team Åland – fortsättningen

Publicerat: april 21, 2015 i Politik

TeamÅlandTeamÅland var ett initiativ till en kraftsamling för tillväxt och inflyttning som landskapsregeringen lanserade under hösten 2014. Tanken var att vi, tillsammans med det åländska näringslivet, branschorganisationer och tredje sektorn skall skapa möjligheter för olika projekt som gynnar företagsklimatet, tillväxten och inflyttningen i allmänhet samt modernisering, internationalisering och digitalisering i synnerhet.

I början av januari arrangerades en kreativ verkstad där över 130 personer deltog under en intensiv eftermiddag, (läs mer om den här>>) där deltagarna uppmuntrades att tänka lite annorlunda och sedan fortsätta tanken tillsammans på hemmaplan. Den sista februari hade totalt 65 idéer med förslag på hur Åland ska utvecklas lämnats in till landskapsregeringen. Alla som lämnade in förslag kommer kontaktas och meddelas om hur eller på vilket sätt deras tanke, ide eller förslag kom vidare i processen, eller inte. Vissa förslag var relativt enkelt formulerade andra var oerhört genomarbetade. Vissa lämpar sig i Team Åland-processen och vissa var rena företagsfinansierings förfrågningar.

Grundtanken med Team Åland var inte att ersätta våra befintliga finansieringsinstrument och system utan ett komplement till finansiering när flera vill göra något tillsammans.

En beredning som har involverat såväl Tillväxtrådet som Samordningsgruppen för Turismstrategin har resulterat i ett antal förslag som nu föreslås vidareutvecklas i samråd, tillsammans i ett teamarbete.

Målsättningen med utvecklingsprojekten är att de ska stimulera entreprenörskap, utveckla och förstärka varumärket Åland så antalet besökare, inflyttare och affärspartners ökar samt stimulera innovation och digitalisering genom satsningar på kreativa sektorer. Projekt som samlar många samarbetsparter, kluster av företag och gynnar ännu fler prioriteras, dels för att det är grunden i ”teamarbetet”, dels för att dessa ofta bör ges en extra stimulans för att konkret gå från ord till handling.

Huvudfokus ligger på idéerna, som i korthet beskrivs nedan, och inte på vem som är genomförare. Nästa steg blir nu att inleda diskussioner med de parter som berörs, korsbefrukta olika branscher, organisationer och utförare med varandra, tillsammans med landskapsregeringen och sedan besluta om genomförandet. För att samla aktörer, vilket är grunden med team-tanken, föreslås att insatser görs som riktar in sig på utveckling av alla regioner på Åland. De fokusområden vi prioriterar och kommer att arbeta vidare ifrån är följande, den här texten är tagen direkt ifrån tilläggsbudgeten:

  • Insatser för att stärka Mariehamns roll som Ålands metropol och huvudort genom centrumutveckling, utveckling av flygförbindelserna och tillgänglighet i bred bemärkelse dessutom avsätts medel för tre mindre projekt om turistisk båttrafik, en modell för hur man aktivt stöder nya och utvecklar befintliga evenemang tas fram samt utveckling av en central evenemangs- och besökskalender.
  • Insatser på landsbygden med ett starkt mat- och upplevelsekluster riktat till både boende och besökare. Utgångsförslaget involverar nästan 100 olika företag, varav merparten är små företag i närregionen.
  • Satsning på digitalisering av skärgården.
  • Dessutom föreslås en satsning gällande ”Film på Åland”. Resurser samlas för att stärka filmklustret och få fler filminspelningar till Åland.
  • Ytterligare avsätts medel för att skapa ett tydligare varumärke och en starkare ålandsbild till nytta för såväl det offentliga som kommersiella Åland. En grupp med företag och organisationer som verkar på en internationell marknad och som marknadsför sig utanför Åland inbjuds att delta med sin kompetens i arbetet.

I budgeten för 2015 avsattes €200.000 vilket gör att vi direkt kan börja planera vidare med ett genomförande, den extra €1.000.000 som tilläggsbudgeten äskar om aktiveras i samband med att lagtinget behandlat budgeten och klubbar den i månadskiftet maj/juni.

Nu kör vi!

Här är mitt anförande om arbetsmarknadslagstiftningspaketet som jag presenterade i lagtinget idag. Nästa inlägg handlar om TeamÅland men det kommer imorgon.

Fru talman,
Jag ber att få lämna över ett lagpaket som ger fler instrument för oss att motarbeta och bearbeta arbetslösheten i allmänhet och långtidsarbetslösheten i synnerhet.

Landskapsregeringen tillsatte en tjänstemannaarbetsgrupp förra året som fick till uppgift att i enlighet med regeringsprogrammet se över den relativt föråldrade arbetsmarknadslagstiftningen som gäller i landskapet.

Arbetsgruppen kom med flera förslag på förändringar och landskapsregeringen omfattade i huvudsak alla slutsatser i arbetsgruppens rapport.  Efter remissrundan lagen var på, vilket genererade totalt 16 uttlåtande, därav de flesta var positiva, har vi utarbetat detta lagförslag.  Jag skall i korthet presentera förslaget om en ändring av arbetsmarknadslagstiftningen.

Huvuduppgiften för landskapsregeringens arbetsmarknadspolitiska verksamhet är att effektivt och ändamålsenligt sammanföra den som söker arbete med den som söker arbetskraft, att främja sysselsättning och kompetensutveckling, att verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka diskriminering på arbetsmarknaden. Dessutom skall vi underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och förhindra utslagning från arbetsmarknaden samt att motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Målet med arbetsmarknadspolitiken är att uppnå och bibehålla en så hög och jämn sysselsättning som möjligt, något jag tycker vi lyckats relativt bra med, även om arbetslöshetssiffrorna varit lite högre de senaste åren, jämfört med vad vi varit vana vid de senaste decennierna.

Med beaktande av hur det ser ut i våra grannländer, i Europa och den allmänna lågkonjungturen i världen anser jag att vi har hanterat situationen på Åland bra. Det är även glädjande att läsa den senaste rapporten ifrån ÅSUB om att arbetslöshetsgraden i mars är lägre än motsvarande tid förra året och nu ligger på 3,9% och att ungdomsarbetslösheten ligger på 6,3% nu tillskillnad mot 7,7% förra året. Vi får hoppas att trenden gällande den ökande arbetslösheten nu förhoppningsvis är bruten.

Ur Konjunkturläget våren 2015 skriver ÅSUB följande:

”Vill man lyfta fram ljuspunkter får man än en gång peka på den jämförelsevis goda befolkningstillväxten eller på en arbetslöshet som än så länge ligger på hälften av den totala arbetslöshetsgraden för Finland.

Ytterligare en positiv sak är att Åland inte upplevt några större omstruktureringar vad gäller ägande i finanskrisens kölvatten, man har kvar sina flaggskeppsföretag. En jämförelsevis stor del av den produktiva kapaciteten i den åländska ekonomin; kapital, arbetskraft och kompetens finns fortfarande kvar trots den utdragna lågkonjunkturen. Till stor del är det lokala, familjebaserade ägandet att tacka för detta.” Det här är viktigt att komma ihåg, trygga arbetsplatser kan inte lagstiftas fram, trygga arbetsplatser finns i bolag som genererar vinst och går bra.

Landskapsregeringen har de senaste åren fokuserat mycket på ungdomsarbetslösheten och som jag berättade så är det glädjande att den har sjunkit. Nu sätter vi och AMS huvudfokus under 2015 på långtidsarbetslösheten, den ser ingen åldersgräns och eftersom den är det fenomen som är mest oroligt för samhället och individen är det där vi behöver sätta in mer insatser och resurser.

Det här lagförslaget ger AMS fler möjligheter att erbjuda arbetssökanden en aktivare arbetslöshet som eftersträvar till att hitta nya vägar till arbete för den arbetssökanden, de huvudsakliga ändringarna är följande:

Den sysselsättningsfrämjande utbildningen förnyas genom att en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning antas. Samtidigt upphävs den gällande landskapslagen som blivit både föråldrad och svårtillämpbar. Sysselsättningsfrämjande utbildning är i huvudsak till för att utöka yrkesfärdigheterna men kan även användas för att lära sig svenska via SFI.

Den föreslås kunna erbjudas för grupper via upphandling av utbildningsavdelningen eller för enskilda persons behov och då anskaffas av AMS. Även möjlighet till samköp av utbildning tillsammans med arbetsgivare möjliggörs för att erbjuda så många alternativ som möjligt för varje enskild persons.

Den 1 januari 2014 slopades omställningsskyddstillägget som en särskild arbetslöshetsförmån. Syftet med lagändringen var att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Det här kanske låter konstigt men de genomförda förändringarna i arbetslöshetsförmånerna medför dock inte att åtgärdsmodellen för omställningsskydd skulle försvinna.

I praktiken kommer Ams samarbete med arbetsgivare som minskar personalen och de tjänster som erbjuds arbetstagarna kommer inte att förändras. Den ändrade lagen om utkomstskydd för arbetslösa medför att arbetslöshetsdagpenningen numera indelas i en grundnivå och en förhöjd nivå. Beloppet för den förhöjda nivån motsvarar nivån för omställningsskyddets förtjänstdel.  Alltså alla förmånstagare som deltar i sysselsättningsfrämjande åtgärder framdeles kan få en förhöjningsdel.

En annan åtgärd som införs i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk är möjligheten att genomföra utbildningsprövning utöver arbetsprövning, samtidigt som lagen kompletteras med nya åtgärder i form av frivilliga studier med bibehållen arbetslöshetsförmån.

Med utbildningsprövning avses en åtgärd där den enskilde prövar på ett visst utbildningsområde hos en utbildningsanordnare i syfte att ta reda på sin lämplighet för utbildningen eller branschen i fråga samt förutsättningarna för att studera vid utbildningsanordnaren.

Och med frivilliga studier avses studier som bedrivs på eget initiativ exempelvis för att slutföra en examen som inte blivit färdig. Det här erbjuds för arbetslösa arbetssökanden som fyllt 25år, där man skall kunna bibehålla sin arbetslöshetsförmå. Tyngdpunkten ska enligt förslaget ligga på kortvariga studier som främjar en snabb placering på arbetsmarknaden. Förfaringssättet har funnits sedan år 2010 i riket och har visat sig ge goda resultat, särskilt för personer som tidigare avbrutit sina studier.

Vi föreslår även att sysselsättningsstöd kunna beviljas en arbetslös arbetssökande först från och med 17 års ålder för att samordna och effektivisera våra stödåtgärder så att olika system inte överlappar varandra.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som med vissa undantag även är gällande på Åland med stöd av en blankettlag till den del rikslagen gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, beviljas inte en arbetssökande som är under 17 år en arbetslöshetsförmån.

Genom förslaget likställs således åldersgränsen för sysselsättningsstöd med de andra stödformerna. Dock ska kostnadsersättning fortsättningsvis kunna betalas även till personer under 17 år som deltar i sysselsättningsåtgärd.

Sysselsättningsstödet för personer med nedsatt arbetsförmåga stärks och förlängs i syfte att åtgärderna som är förenade med stödet ska leda till en bestående placering på arbetsmarknaden. Landskapsregeringen föreslår att regelverket ändras så att sysselsättningsstödet för anställning av person med nedsatt arbetsförmåga för det andra året kan vara högst lika stort som grunddagpenningen förhöjt med 50 % per arbetsdag.

Genom denna förändring vill landskapsregeringen öka möjligheterna för att en arbetsgivare håller kvar en person med nedsatt arbetsförmåga som anställd. Rehabilitering tillbaks till arbetsmarknaden, förutsätter inte sjukdom, utan riktar sig till långtidsarbetslösa eller mottagare av utkomststöd från kommun. Systemet bygger på att en offentlig aktör förpliktas arrangera en arbetsplats hos sig själv eller annan icke-kommersiell verksamhet och står för arbetsledning

En annan förändring är att arbetskraftskommission som finns i anslutning till Ams avskaffas, som ett led i att minska byråkratin och effektivisera beslutsgången. Samtidigt förtydligas regelverket vad gäller fördelningen av de förvaltningsuppgifter som landskapsregeringen respektive Ams ska ha enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Landskapslagstiftningen föreslås även bli uppdaterad och anpassad till de förändringar som under de senaste åren har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en lag som ofta ändras och sedan den senaste uppdateringen av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa (2013) har rikslagen ändrats hela tolv gånger. Fastän flertalet av de ändringar som gjorts i rikslagen är tekniska fordrar åtminstone fem av ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa att förändringar även genomförs av blankettlagen

Landskapsregeringen föreslår även att arbetsmarknadsstödet och utkomststödet som betalas som integrationsstöd slopas. Även här låter det värre än det är. Förslaget påverkar nämligen inte invandrarens förutsättningar att få ett stöd eller stödets belopp. Stödet kommer framdeles att benämnas antingen arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Och rätten till stödet kommer liksom hittills att bestämmas med utgångspunkt från blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och blankettlagen om utkomststöd

Sammanfattningsvis kan man säga att förslagens syfte är att förenkla och förtydliga bestämmelserna och dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsåtgärder på ett effektivare sätt

Vinsterna i en mer offensiv arbetsmarknadspolitik står att finna både på ett mänskligt plan och på ett samhällsplan. På det mänskliga planet är vinsterna bättre psykiskt mående och bättre sociala och ekonomiska förhållanden för de enskilda personer som blir hjälpta. På samhällsplanet består vinsterna i en högre sysselsättningsgrad och minskade kostnader för kommunens olika stödformer då flera av dessa ofta beviljas som en direkt följd arbetslöshet.

Landskapsregeringens förslag tar fasta på de system som finns till för att administrera och hantera olika åtgärder med utgångspunkt att förenklingar och förenhetligande dessa system samt förtydliga bestämmelserna, och dels förbättra möjligheterna att arbeta med sysselsättningsåtgärder för att på ett effektivare sätt kunna uppfylla de sysselsättningspolitiska målsättningarna. Landskapsregeringen har också strävat till att motverka motsättningar mellan de olika system för stöd till enskilda personer som Ams förvaltar, det vill säga utkomstskyddet för arbetslösa, sysselsättningsstöd och studiestöd.

Med den här presentationen hoppas jag lagtinget fått en övergripande insikt i lagpaketet och ser fram emot en positiv behandling av ärendet i utskottet

Tack fru talman

Alla slag går inte att vinna

Publicerat: april 20, 2015 i Politik

Den 2 Juni 2005 klockan 09:30 höll jag nedanstående tal i lagtingets talarstol. Jag var första undertecknare av ett spörsmål mot dåvarande regering gällande den bedrivna fiskeripolitiken och konsekvenserna av det av EU införda drivgarnsförbudet. Ett förbud som drabbade våra åländska laxfiskare väldigt hårt. Sen dess har jag, ställt flertalet enkla frågor och de senaste åren har jag försökt hitta sätt att lindra effekterna av det tagna beslutet, men tyvärr inte lyckats.

Jag trodde jag skulle komma i mål innan den här mandat perioden var över men idag kan jag konstatera att så inte blir fallet. Jag föreslog idag, för första gången under min tid i regeringen, ett tillägg till beslutet och tvingade mina kollegor till omröstning när vi klubbade den andra tilläggsbudgeten,det jag föreslog var följande, men det gick inte igenom :

Laxfisket med drivgarn har sedan 1 januari 2008 varit förbjudet i EU. Detta fiske var huvudsysslan för ett antal båtar på Åland och en viktig del av den åländska fiskerinäringen. De yrkesfiskare i vår närregion som drabbades av det i EU tagna beslutet kompenserades med resurser avsatta i Europeiska fiskerifonden 2000-2006. Till dags dato har de åländska yrkesfiskare som förlorade sina möjligheter till inkomst på grund av det tagna beslutet inte blivit kompenserade men under ett flertal landskapsregeringar givits förhoppningar om att orättvisan skall tillrättaläggas.

Landskapsregeringen föreslår därför att ett belopp om € 100.000 upptas i tilläggsbudgeten till förmån för de laxfiskare som var berättigade till avvecklingspremier i enlighet med EUs regelverk när beslutet om drivgarnsförbud togs. Kompensationsbidraget kan sökas för att ersätta de som drabbades av att värdet på båtar, redskap och inkomstmöjligheter radikalt försämrades.

Principer för ersättningsgrunder utarbetas av fiskeribyrån med förutsättningen att utbetalda belopp hålls under EUs de minimis nivå för statsstöd.


Här är mitt anförande ifrån 2005:

Fru talman,
Jag skall bemöta alla minister Strands påståenden i hans anförande, men jag skall göra det efter mitt anförande så behöver jag inte upprepa mig två gånger. Jag kan redan nu berätta att jag kommer att slå huvudet av argumenten utan problem.

Men innan jag börjar mitt anförande, fru talman, vill jag att lagtinget konstaterar en sak, nämligen att det här spörsmålet handlar om fiskeripolitik och fiskeripolitik handlar om människor. Jag kommer idag försöka göra en grundlig genomgång för er gällande det här ärendet och orsaken till varför jag blev tvungen att ställa ett spörsmål till landskapsregeringen med andemeningen att de bör ompröva sitt beslut taget den 14 april i år. Enligt mig var beslutet de tog inte det bästa för Åland, inte det bästa för dem det berör och sättet det togs på lämnar många frågor obesvarade.

I länderna runt omkring oss har det här ärendet hanterats på tjänstemannanivå eftersom ärendet i sig är väldigt komplext och har många infallsvinklar och just därför bör ett sådan här ärende skötas på tjänstemannanivå istället för som det nu har blivit, behandlat med politiskt godtycke och  andra politiska bedömningsgrunder.

Ärendet här i förvaltningen bereddes av fiskeribyrån, men efter att det kom till landskapsregeringens kännedom att byråns förslag grundade sig på den gemensamma fiskeripolitiken i EU och att deras förslag skulle betyda lika behandling av våra yrkesfiskare som fiskare i vår närregioner tog landskapsregeringen över ärendet och körde över byrån totalt. Därför är jag nu tvungen att försöka förklara för er här i lagtinget denna komplexa situation som vanliga parlament inte skulle ägna sin tid åt eftersom deras regeringars förvaltning handhar detta ärende och följer den gemensamma fiskeripolitiken som man har kommits överens om.

Fiskerinäringen på Åland är en skör näring. De mest aktiva fiskarna är oftast aktiva i flera fiskesätt och kombinerar olika fiskesäsonger under året för att kunna livnära sig på fisket. Liksom i jordbruket står man alltså på flera ostadiga ben, men tar man bort ett är det stor risk att hela företaget stjälper. Dessutom skall vi komma ihåg att även industrin kring det yrkesmässiga fisket, såsom redskapstillverkare, uppköpare, varv etc. profiterar på fiskerinäringen, en konsekvens för Ålands del som man inte skall underskatta. Ofta får vi höra här i lagtinget om att jordbruket har väldigt stora kringeffekter, men kringeffekterna när det  gäller yrkesfisket på Åland är inte obetydliga.

Bakgrunden till detta är att det åländska fisket styrs idag huvudsakligen av den gemensamma fiskeripolitiken, det s.k. Common Fisheries Policy. Detta innebär i klartext att Ålands fiskerinäring spelar enligt samma regler som övriga Europas fiskerinäring, och vi deltar, via Finland, i diskussioner och beslut om Europas fiskeriförvaltning.  Den gemensamma fiskeripolitiken är riktgivande gällande målen för fiskerinäringen i Europa och innehåller en rad direktiv och bestämmelser för fisket och dess utförande. För att ge ytterligare incitament att förverkliga målen finns även styrmedel i form av strukturstöd tillgängliga för näringen, strukturstöd som finansieras både av nationerna själv och av EU gemensamt till lika stor del.

När man på ministerådsmötet i mars 2004 tog beslutet om att utöka förbudet för drivgarn på gemenskapens vatten även till Östersjön insåg man givetvis också att det naturligtvis skulle ha konsekvenser för de drabbade yrkesfiskarna. Därför nämnde man även i beslutet att staterna får använda sitt befintliga strukturprogram och stödmöjligheterna däri för att ersätta fiskeriföretagen, de som de facto är de enda som blir drabbade av beslutet.

Med det i åtanke så öppnade även landskapsregeringen stödmomentet sommaren 2004 och begärde in anbud av yrkesfiskarna för permanent avveckling av fiskeriverksamheten med drivgarn. Till saken hör att det är landskapsregeringens skyldighet att se till att allt drivgarnsfisket har upphört efter 2008.

De fiskebåtar som uppfyllde kriterierna för denna ersättning lämnade in sina anbud, där det framkom hur mycket de behövde för att ha möjlighet att avsluta sin fiskeriverksamhet.

I alla dessa fall var det ofta så att det var betydligt högre anspråk man kom in med än vad gällande regelverk tillät, men man drog ner det just med hänsyn till regelverket då möjligheterna för landskapet att betala ut mera än vad som stipuleras i förordningen (2792/1999) är ganska små.

Yrkesfiskarnas mål är att kunna fortsätta fiska och därmed bedriva sin näringsverksamhet. Men detta blir ohållbart om inte gemensamma överenskommelser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken hålls från politiskt håll. Gemensamma spelregler är viktiga, inte minst i ersättningsfrågor, så att inte någon skall hamna i en allt för ogynnsam situation gentemot någon annan när man delar på den europeiska marknaden. Med det nuvarande beslutet missgynnas åländska fiskare gentemot fiskare i våra närregioner.

Landskapsregeringen konstaterar själv i sitt nuvarande beslut att verksamhetsförutsättningarna är omöjliggjorda efter det horribla drivgarnsförbudet. Det är väl då märkligt att man också frångår själva fundamentet i sin fiskeripolitik, när man skall ersätta de drabbade fiskarna. Särskilt besynnerligt blir landskapsregeringens agerande eftersom  EU är med och finansierar avvecklingen till 50 procent från gemenskapens fiskerifond.

Ålands utnyttjande av strukturplanen är idag lågt och det finns mycket pengar kvar att använda för fiskeriets bästa på Åland. Görs inte det kommer dessa pengar att återgå till EU och Finlands och Ålands nettobetalning till EU blir bara större.

Ett gott förvaltningsförfarande från landskapsregeringen inför sina medborgare hade varit att med alla medel försökt ersätta de fiskare som drabbats av förbudet så mycket som bara är möjligt enligt gällande strukturprogram och på så sätt lindra skadorna som uppstått på grund av myndighetsbesluten. Faktum är att de blir förbjudna att utöva sin näring med båten byggd och utrustad för detsamma. De tappar alla framtida förtjänstmöjligheter och att ersätta fiskarna enligt maxbeloppet är fortfarande ett väldigt låg pris för att tvinga någon avsluta sin verksamhet.

De berörda laxfiskarna har anfört som en del av argumentationen i ersättningsanspråken att de behöver bli av med befintliga investeringar i båtar och redskap – det som redan gjorts är värdelösa av förbudet att använda drivgarn – för att sedan kunna satsa vidare med andra typer av redskap eller andra typer av fisken.

Landskapsregeringen har den 14 april i år tagit beslut om att ersätta fiskarna med 75 procent av ”Marknadsvärdet” på deras fiskebåtar. Det är just det jag och de andra undertecknarna av spörsmålet är emot. Vad är marknadsvärdet på något som inte får finnas och bedrivas verksamhet med? Värdet på båten är inte fiskebåten i sig utan möjligheten att tjäna pengar på den, nu och i framtiden. En fiskebåt är inte som en grävmaskin eller lastbil som blir uttjänt efter några år, en fiskebåt är byggd för att användas i 40-50 år eller kanske ännu flera år. Många yrkesfiskare har investerat i sin båtar år efter år för att om möjligt vid pensioneringsålder kunna sälja den på samma sätt som så många andra företagare gör med sina livsverk. Att sälja sitt livsverk och kanske kunna få tillbaka en del av sina årliga investeringar är något alla fiskare räknat med. Nu har politiska beslut utan grund omöjliggjort för dem att någonsin få tillbaka gjorda investeringar och till råga på allt så har fiskarnas egna lokala politiker enbart erbjudit sig att ersätta dem enligt en princip som är 75 procent av ett obefintligt marknadsvärde.

Förutom att ersättningen är ett hån mot yrkesfiskaren så har även landskapsregeringens beslut nu inneburit att man fastslagit ett ännu lägre pris på båtarna så att de absolut inte går att sälja. Nu med detta beslut är maxpriset fastslaget på båten och det är gjort av landskapsregeringen. Kontentan blir att de enda som drabbas av drivgarns förbudet är den åländska enskilde yrkesfiskaren, hans företag och familj.

När landskapsregeringen under 2004 öppnade stödmomentet begärde man in anbud på permanent avveckling av fiskeriverksamhet, anbud som nio båtar lämnade in.

Att upphandla under sken av att ett system baserat på den gemensamma fiskeripolitikens strukturprogram skall gälla och sedan ändra spelreglerna utifrån sina egna subjektiva bedömningar under pågående upphandling är inte god förvaltningssed. Varför genomförde man  då en upphandling som fiskarna lade ner massa tid på om man inte hade för avsikt att följa sina egna upphandlingsdirektiv?

Genom ett snabbt överslag kring hur ersättningen utfaller i praktiken kan konstateras att nettokostnaden för landskapet per drabbad familj inte är stor om maxersättning utbetalas, detta tack vare EU:s 50 procentiga del av stödet. Nettointäkten för Åland är inte obetydlig, samtidigt som fiskarna ges möjlighet att fortsätta som egna företagare med en annan inrikting.

Det strukturstöd som erläggs till sökandena är att anse som beskattningsbar inkomst vilket således skall beskattas enligt den inkomstprocent som sökanden har och sålunda kommer kommunen som fiskaren bor i tillgodo. Skrotningen av fartyget innebär även att sökanden måste utge en skrotningskostnad som inte är obetydlig och de nya investeringarna som de kommer att göra resulterar i mer arbete för många företag på Åland och det med 50 procent finansiering av EU.

Då den gemensamma politiken är riktgivande, fastställs endast maxbelopp i direktiven, för att inte snedvrida konkurrensen mellan länderna. Civiliserade länder brukar oftast också leta efter möjligheter att stöda sina näringar, men då detta skulle realiseras på Åland möttes det underligt nog på hårt politiskt motstånd, till skillnad från hur samma ärende har skötts av våra grannländer.

Orsaken till varför ett maxbelopp bestämts av EU är för att staterna inte skall gynna sina fiskeriföretag på så sätt att det snedvrider konkurrensen bland medlemsländerna, men tanken från EU:s sida var inte att skapa orättvisa mellan fiskeriföretag i olika länder, såsom det nu har blivit. Andemeningen från EU:s sida var att hjälpa de företag som drabbades av det politiska beslutet. EU som institution kunde inte i sin vildaste fantasi tro att det skulle finnas medlemsländer som inte försöker använda sig av de verktyg man har fått till fullo.

Men uppenbarligen har landskapsregeringen ensamt rätt att bestämma över verkställigheten i strukturprogrammet, trots att målsättningar är gemensamma tillsammans med branschen och skall vara lika i hela Europa.

Jag kan tyvärr inte annat göra den här gången än att konstatera att subsidiaritetsprincipen, alltså att besluten som tas, skall tas så nära den det berör, varit till en stor nackdel för den åländska fiskerikåren. Skulle beslutet ha tagits i Finland eller varit ett EU-direktiv för landskapsregeringen att följa skulle rättvisan i Europa ha fungerat, men nu drabbas de åländska fiskarna mycket värre än sina motsvarande kolleger eftersom de åländska politikerna inte ser till sina egna medborgares bästa, till skillnad från övriga länder i EU.

Det är också skrämmande när det finns åländska yrkesfiskare som önskar att behörigheten över fiskefrågor borde överföras tillbaka till Finland eftersom de lokala åländska politikerna inte gör och förstår vad som är bäst för de åländska näringsidkarna.

Enligt landskapsregeringen har alltså samhället laglig rätt att förbjuda ett sätt att bedriva näringsverksamhet utan egentlig grund och samtidigt låta de drabbade näringsidkare gå sitt öde till mötes utan rimlig ersättning.

Så vad jag önskar är att lagtinget ger landskapsregeringen en uppmaning att ändra sin nuvarande negativa inställning till de åländska laxfiskarna så att de blir lika behandlade som sina nordiska kolleger. Eller menar även lagtinget att de åländska yrkesfiskarna skall vara de som drabbas hårdast av alla yrkesfiskare i Norden efter det beslut som tagits om drivgarnsförbud.

Vi får inte glömma bort att verksamheten är tvungen att upphöra på grund av myndighetsbeslut taget i ministerrådet i EU detta drabbar flera företag och familjer här på Åland.

Nämnas bör att samtliga av dessa laxbåtar som är aktuella för denna ersättning är byggda på Åland helt utan bidrag och har skapat uppskattningsvis 22000 arbetstimmar vid byggandet samt haft vida kringeffekter för övrigt näringsliv. Det skall även kommas ihåg att yrkesfiskarnas redskap, såsom garn, maskiner och tillbehör, inte ersätts trots att man blir förbjuden att bedriva sin näringsverksamhet.

Slutligen vill jag kort summera varför jag anser att lagtinget bör uppmana landskapsregeringen att följa det gemensamma fiskeriprogrammet och ersätta yrkesfiskarna enligt samma principer som övriga länder gjort.

  1. Beslutet som startade denna process togs av EU:s ministerråd genom drivgarnsbeslutet
  2. Den gemensamma fiskeripolitiken förespråkar att yrkesfiskarna skall behandlas lika mellan länderna och ges möjlighet att fortsätta bedriva sin näring trots det tagna beslutet; det kan göras om man följer strukturprogrammet till fullo på samma sätt som de övriga länderna.
  3. EU medfinansierar beloppet till 50 procent; om inte vi tar emot pengarna går de tillbaka och används av något annat land och vår nettobetalning till EU blir bara större.
  4. Fiskeribyrån har blivit överkörd av landskapsregeringen och beslutet är taget i plenum utan någon egentlig motivering.
  5. En yrkesgrupp som arbetat i motgång i över tio år och kämpat emot fiskeförbud, sälar, tokiga myndighetsbeslut och en sviktande lönsamhet bör inte bli drabbade hårdare än sina kolleger för att landskapsregeringen bedriver lokalpolitik i stället för att följa de gemensamma strukturprogrammen.
  6. Vi politiker på Åland kan inte acceptera att EU tvingar en yrkesgrupp att upphöra med sin näringsverksamhet och låta dem som blir drabbade betala för de besluten, vi måste ta ett ansvar för de fiskare som blir drabbade och särskilt när EU är med och betalar halva notan!

Med det sagda önskar jag att lagtinget skulle anta ett klämförslag av följande lydelse:

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen ändrar sin negativa inställning till de åländska laxfiskarna som blivit drabbade av förbudet mot användandet av drivgarn så att de blir lika behandlade som sina nordiska kolleger och att landskapsregeringen tillämpar strukturprogrammet för fiskeripolitiken fullt ut.”

Detta var mitt anförande, fru talman, men jag tänkte återgå till några av de punkter där jag anser att fiskeriminister Strand var helt ute och cyklade. Om jag börjar med det han nämnde om att det finns fiskeföretag som är skuldfria och så använder han det som ett argument till varför man inte skall göra som i andra länder, så tycker jag att det är helt oväsentligt.

Menar fiskeriministern att de som har skött sin ekonomi, de som har betalat sina räkningar, de som under 20-30 års tid har fiskat och bedrivit verksamhet och kanske betalat av sina skulder på båten, de skall misskrediteras gentemot de som har skulder kvar på sin båt och inte har skött sin ekonomi?

Han nämnde också tidigare bidrag som har givits, vilket är helt oväsentligt. Om man börjar räkna tillbaka tio år på de bidrag som har givits i fiskeriverksamheten är det så att alla bidrag har haft någon orsak, det har varit att myndigheterna har förbjudit dem att bedriva sin verksamhet på grund av laxfiskestopp exempelvis, man har haft sälskador och man har s.a.s. haft andra problem som har gjort att samhället har gått in och betalat en viss del, men yrkesfiskaren har stått för den största delen, så det är en helt oväsentlig fråga i den här debatten.

Minister Strand säger att man gjort ett generöst förslag eftersom fiskaren får behålla sin båt. Det är också helt ointressant, för om fiskaren skall behålla sin båt, men inte har möjlighet att bedriva näringsverksamhet mera kommer det bara att kosta. Vilken fiskare vill se sin båt stå vid kaj och betala hamnhyror, avgifter och underhållskostnader på någonting som han inte kan bedriva näringsverksamhet med? Det här beslutet som landskapsregeringen har tagit kommer tyvärr att innebära att ingen av dessa yrkesfiskare kommer att kunna ta emot ersättningen, för de har inte råd att göra det.

Ministern säger också att yrkesfiskarna skulle ha varit negativt inställda till att investera i nytt fiske. Det är också helt fel. Först måste man få bort de gamla investeringarna, få tillbaka satsat kapital, före man kan investera i någonting nytt och det är också helt självklart.

Så nämner ministern marknadsvärdet på båtarna. Som jag sade är marknadsvärdet på båten är inte vad en värderingsman har satt den till utan marknadsvärdet måste räknas med de här åren och kommande års möjlighet att tjäna pengar på båten; med ett marknadsvärde som landskapsregeringen har satt på 75 procent är det tyvärr så att det kommer att medföra att laxfiskarna inte har råd att ta emot den ersättningen och sålunda blir de enda som blir drabbade av beslutet EU.

När det gäller närhetsprincipen som minister Strand tog upp har den i det här fallet gjort att de åländska yrkesfiskarna har blivit hårdare drabbade än sina kolleger i närregionerna.

När det gäller de politiska betraktelserna som Strand tog upp om att Karlström alltid har varit emot bidrag, så ja, Karlström har alltid varit mot bidrag. Jag önskar att alla bidrag som har betalats ut  under alla år egentligen inte borde finnas utan det här borde skötas på marknadsmässiga grunder, men nu är vi med i ett system, vi är med i Europa, där systemet byggs på att det skall ges bidrag och då ser inte jag någon anledning till varför vi skall betala mera pengar till EU som sedan skall betalas ut till andra länder; då ser jag det som mycket klokare att vi försöker ta hem så mycket som möjligt och i det här fallet är EU med och betalar 50 procent. Sålunda är det helt självklart, framför allt med tanke på att det är ett myndighetsbeslut taget nere i Bryssel som drabbar i det här fallet nio stycken familjer på Åland och så skall vi hålla inne med de pengarna från EU! Det är beklämmande på alla sätt och vis.

Troll i mina karpaltunnlar

Publicerat: april 16, 2015 i Politik

karpaltunnelKonstaterar att det har varit mycket politik på bloggen i de senaste årens inlägg. Så nu tänkte jag beskriva något annat eller är det här också politik eller bara dumhet ifrån min sida?

Hursomhelst, för drygt tio år sedan uppsökte jag ÅHS för att se om de kunde hjälpa mig att åtgärda ett problem som ställde till mycket elände och smärta. Problemet var att bägge mina händer domnar bort så fort jag håller armarna i 90 graders vinkel. Det spelar ingen roll om jag sitter och äter, skriver, bygger, kör motorcykel eller sover. Så snart mina underarmar är i 90 grader i vinkel med mina överarmar eller högre upp än mina armbågar, domnar händerna bort. Symtomen är tyvärr inte bara bortdomningar utan det tar även riktigt ont efter en stund och smärtan stiger upp i armarna.

Doktorn jag besökte för dryga tio år sedan misstänkte karpaltunnelsyndrom men ville skicka mig till Åbo för ett speciallistutlåtande. Väl i ÅBO kopplade de in en massa elektroder på mig och om jag fattade det rätt mätte nervsignalerna på något sätt. Resultatet var att karpaltunnelsyndrom blev konstaterat och då trots min unga ålder måste det opereras.

Jag fick en remiss till operation och även efter ett tag en operationstid. Tyvärr inträffade sjuksköterskestrejken (inte den senaste utan den förra) precis innan jag skulle opereras och det resulterade i att operatörskordinatorn tog kontakt och sa att de återkommer med en tid efter strejken.

Veckorna gick och månaderna med det, ingen hörde av sig och efter ett halvt år så kunde jag konstaterade att symtomen lindrades när jag gick upp i vikt. De försvann inte men jag lärde mig leva ganska bra med problem och konstaterade att kroppen anpassar sig till smärta.

Tyvärr har dock symptomen förstärkts de senaste fyra åren, i samma takt som jag gått ner från 116kg till 99kg och i början av det här året insåg jag att jag måste göra något. Jag har ont konstant och det börjar sprida sig till axeln och in i ryggen (eller om det beror på det konstaterade diskbråcket och att de två felen sammanstrålar för att göra min vardag ännu jobbigare:) )

Sagt och gjort, jag tog kontakt med företagshälsovården, förklarade att jag redan fått en diagnos och jag vet vad felet är och vad som behöver göras. Givetvis räckte det inte med att jag visste vad felet var eftersom det gått dryga tio år och den remissen jag hade, hade passerat sin bäst före datum. Så jag skickades på ultraljud där det konstaterades igen att det är karpaltunnelsyndrom jag hade och att det behöver opereras.

Jag har de senaste månaderna gått och väntat på en operationstid men inte hört något. Eftersom sommaren börjar närma sig och jag skulle vilja ha det gjort innan det, bad jag min fantastiska fru att kolla upp var i systemet jag ligger. (jo jag vet, jag borde göra det själv)

Kan nu konstatera att det gått troll i mina karpaltunnlar igen, min remiss var skickad ifrån företagsläkaren den 11 februari men har tydligen förkommit på vägen för på kirurgen visste man ingenting. Tacksam är jag dock att min fru ringde och att jag igår fick besked om att få träffa kirurgen för planering av operation på tisdag nästa vecka.

Så fortsättning följer men nu ser jag iallfall ett ljus i mina karpaltunnlar :)

Kort rapport ifrån CB mötet i Estland

Publicerat: april 15, 2015 i Politik

Map_CB_inBSR_contactpoints-02Igår kväll kom jag och avdelningschef Linnéa Johansson hem ifrån Estland där vi i två dagar har representerat Åland i den styrkommitté och som ska ta beslut gällande vilka projekt som skall få finansiering inom Interreg Central Baltic Programmet för 2014-2020.

Programmet är ett samarbete mellan Estland, Finland, Lettland, Sverige och Åland där gränsöverskridande aktiviteter som gynnar konkurrenskraften, ett hållbart användande av gemensamma resurser, kommunikationerna, sammanhållningen och kompetensen i regionen kan finansieras.

Totalt finns ca 115 miljoner euro avsatt för oss att disponera under perioden och ungefär hälften av det beloppet fördelades nu i den första omgången.

Styrkommittémötet godkände sammanlagt 53 ansökningar med projektidéer som går vidare till den andra och slutliga omgången. Av dessa har fem projekt åländska parter som ska delta i internationellt samarbete under de kommande åren. Innehållet i projekten spänner över alla kategorier som omfattas av programmet. De projekt med åländsk anknytning var följande:

  • Sjöräddningssamarbete mellan gästhamnar,
  • utveckling av utbildningen av sjukvårdspersonal till sjöss,
  • tids- och bränsleeffektivare skärgårdstransporter,
  • åtgärder för att minska utsläpp av näringsämnen och gifter i dricksvatten samt utveckling av metoder för rening,
  • ungt skärgårdsföretagande inom kreativa näringar som t.ex. filmproduktion ingår i projekten med åländska intressenter.

Projekten som går vidare till den andra omgången ska färdigställa sina projektplaner och de slutliga finansieringsbesluten fattas sedan av oss i styrkommittén i slutet av augusti.

Den andra ansökningsrundan för nya projekt öppnar den 24 augusti, dagen innan vi tar det slutliga beslutet i vem och hur mycket pengar de projekt som gick vidare i denna omgång får. Läs mer om Central Baltic och gårdagens beslut här>>

11134351_10152689139247397_1301237208_nNiklas Lampi skriver återigen en ledare i samma stil som otaliga gånger tidigare. ”Retorik utan markkontakt” är rubriken med underrubriken ”1000 nya kor? I själva verket förs de nu till slakt”

Han bygger sin ledare utgående ifrån att paret på bilden, som var med i en artikel dagen innan, uppges föra sina 26 mjölkkor till slakt pågrund av den nu bedrivna jordbrukspolitiken. Faktum är att de omstrukturerar sin verksamhet till att fortsätta med djur men med en annan inriktning. En omstrukturering som Niklas Lampi vet ha pågått i flera decennier.

Vi hade som mest över 2000 mjölkgårdar på Åland och tittar vi i ÅSUB:s statistiska årsbok så ser vi att trenden varit den samma under en lång tid, antalet mjölkgårdar har halverats ungefär vart tionde år och antalet kor på Åland har minskat.

Den trenden höll i sig likartat fram till 2011 när visionen om 1000 kor presenterades. Då började en förändring ske, antalet kor började öka och mängden invägd mjölk till ÅCA att stiga. Att antalet mjölkproducerande gårdar skulle fortsätta minska det visste vi redan då, det är något ÅCA och landskapsregeringen har vetat länge. Det har inget med nuvarande jordbrukspolitik, landskapsregering eller minister att göra.

Vissa gårdar är helt enkelt för små för att vara långsiktigt lönsamma för att försörja en hel familj, andra har ingen som vill ta över och några väljer helt enkelt att strukturera om sin verksamhet till en inriktning med mer lönsamhet utgående ifrån sina förutsättningar.

Per-Ole Mattsson, som Niklas Lampi hänvisar till, är en fantastisk man som jobbar och sliter mer än de flesta på Åland, men trots det får han inte lönsamhet i sina 26 mjölkande kor. Det har delvis med den rådande mjölksituationen i världen att göra, de stängda gränserna mot Ryssland och att ÅCA har tvingats sänka priset på den inköpta mjölken ifrån sina åländska delägares gårdar.

Alla som driver ett företag under en period när lönsamheten är sämre måste ställa sig några frågor och agera efter de svar man finner är bäst för en själv. Hur blir min verksamhet långsiktigt lönsam? Kan jag fortsätta med nuvarande inriktning? Hur länge kan jag göra det innan jag måste utöka, förändra eller investera mig ur den här situationen? Eller skall jag anpassa min verksamheten till något annat?

I Per-Oles fall väljer han uppenbarligen att strukturera om sin verksamhet och anpassa sig till förändringen, han har insett att han inte kommer att få lönsamhet och fortsätta företaget med 26 mjölkande kor och samtidigt är han inte beredd att investera i en ny ladugård och besättning. Däremot vet han att när antalet mjölkkor ökar, såsom det gör nu, så ökar även antalet tjurkalvar och dikor. Han ser att någon kommer att måsta ta hand om dessa djur och här ser Per-Ole en möjlighet, denna någon kan vara han. Bönder som Per-Ole behövs.

Denna omstrukturering betyder inte att hans produktiva mjölkkor, som Niklas Lampi skriver, går till slakt. Det finns andra producenter som gärna köper dessa av Per-Ole och de korna kan i sitt nya hem fortsätta producera mjölk till ÅCA.

Åland behöver 1000 kor till. Den visionen är enligt VD Johannes Snellman på ÅCA en ”överlevnadsfråga för mejeriet”. Lyckas vi tillsammans med den satsningen kommer mejeriet att finnas kvar, gör vi det inte finns anledning till oro.

Jag är mycket väl medveten om att en ledarsida är en plats där tidningens politiska frågor uttrycks. Att ålandstidningen sedan dess grundare tills dags dato har sina rötterna i centerrörelsen är inget nytt. Men ibland önskar jag som läsare en mer nyanserad ledarskribent som skulle försöka se verkligheten utifrån flera synvinklar.

Tyvärr inser jag gång på gång när jag läser det Niklas Lampi skriver, att så inte är fallet. När man citerar sig själ med osanningar som exempelvis i den här ledaren: ”Branschen har varnat för att den förda politiken kan leda till ungefär det som nu hänt: färre snarare än fler kor” är det inte bara fel, eftersom faktum är att antalet kor ökat de senaste åren med ca 250 stycken, det är även att misskreditera hela det åländska livsmedelsklustret.

Jag vet inte varifrån Niklas Lampis drivkraft kommer att med alla medel försöka se det negativa i det som görs för jordbruket på Åland men uppenbarligen tar han alla tillfällen i akt för att svartmåla mig och den förda politiken. Jag hoppas att hans drivkraft är jakten på stora svarta kvällstidningsrubriker för om det är något annat är det nästa otäckt.

Tyvärr skapar hans onyanserade ledare inte bara oro, ett sämre debattklimat och gödslar till onödiga konflikter, de skapar även motsättningar i onödan, motsättningar som inte skulle behöva finnas på Åland. När han dessutom ibland bygger sina ledare, inte bara på osanningar och spekulationer utan även genom att ändra i rubriker och innehåll i Ålandstidningens journalisters artiklar (jo, Niklas, jag vet att du gör det) är det inte bara kontraproduktivt för vår gemensamma framtidstro på Åland, det är något verkligen osunt.

Det är chefredaktörer som Niklas Lampi, som gör att jag anser att public service på Åland är viktig, det måste finnas politiskt oberoende journalister och publicister man kan lita på, som med Ålands bästa för ögonen försöker förmedla en så rättvis, riktig och sanningsenlig bild som möjligt. Ur flera synvinkar.

Mitt förtroende för Niklas Lampi är efter de senaste två åren totalt förbrukat och jag vet att med det här inlägget så kommer givetvis inte ledarna om mig och vad jag gör att minska eller vinklas mindre men jag har iallafall försökt förklarat hur jag ser på hans sätt att driva Ålandstidningens politiska linje och att det tyvärr inte längre är som min farfar sa när han levde ”Det står i Ålandstidningen, så det är sant”. Idag är det tyvärr något annat.

Jag vet att politiker skall hålla sig för goda att recensera eller utrycka åsikter om den tredje statsmakten och hur journalister bedriver sitt jobb, men en ledarskribent har ett stort ansvar och inflytande i hur ett samhällsklimat utvecklas. Som Ålandstidnigen själv rapporterat så tillhör Niklas Lampi de tio mäktigaste personerna på Åland, med den makten kommer även ett stort ansvar. 
Använd den konstruktivt, Niklas.

Kort podd, men dock en podd

Publicerat: april 10, 2015 i Podcast

Tre ministrar pratar kort om dagen, vecka och kommande dagar. Ansvarig utgivare tar inte ansvar för kvalité i vare sig innehåll eller ljudteknik. Ont om tid och stressade ministrar är ingen bra kombination. Trevlig helg

Påskministerpodd

Publicerat: april 2, 2015 i Podcast

Efter ett alltför långt uppehåll är podden tillbaka. Jag tillsammans med mina moderata ministerkollegor spånar, funderar och pratar om veckorna som gått och dagarna som kommer. Trevlig påsk

Fru talman,
sillEscDet här är ett lagförslag i EU-byråkratins tecken, men med små ytterligare konsekvenser för aktörerna inom den åländska fiskerinäringen. Lagstiftningen är nödvändig för ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk för fiskerikontroll och även om vi kan anse att detta är byråkrati på högnivå kan vi tyvärr inte längre göra någonting annat åt det än att implementera det på ett så smidigt sätt som möjligt.

Något jag vill påpeka innan jag presenterar förslaget är att Landskapsregeringen har varit aktiv de senaste åren under utarbetandet av de förordningar som nu utgör EU:s kontrollsystem. I såväl formella ställningstaganden, som i informella diskussioner under arbetets gång har vi framfört, gång på gång att förordningarna är anpassade för ett storskaligt havsfiske och inte dimensionerat för det småskaliga kustfiske som bedrivs i landskapet.

Landskapsregeringens ståndpunkt har under många år varit att det småskaliga kustfisket borde frigöras från kontrollkraven eftersom det inte är praktiskt möjligt, rimligt eller nödvändigt att övervaka det på samma grunder som havsfisket. Detta beaktades endast i marginell utsträckning och nu omfattar kontrollregelverken allt fiske och vattenbruk som bedrivs i marina områden, inkluderande hela värdekedjan från fångst till slutkund.

Vårt mål och vår skyldighet ifrån näringsavdelningen och fiskeribyrån är sålunda att genomföra de EU-bestämmelser som krävs för kontroll inom fiskerinäringen så kostnadseffektivt som möjligt. Så att den utökade administrativa bördan och kostnaderna för verksamhetsutövarna och landskapsregeringen blir så liten som möjligt.

Bakgrunden till detta lagförslag är att EU-lagstiftningen för fiskerikontroll har reformerats i syfte att åstadkomma ett effektivt, heltäckande och harmoniserat kontrollsystem genom hela produktions- och saluföringskedjan. Det ställs krav på nationerna att man ska införa enhetliga system för kontroller, rapportering och inspektioner men också för påföljder för de som gör sig skyldiga till överträdelser mot fiskeripolitikens bestämmelser.

EU:s regelverk för fiskerikontroll utgörs i huvudsak av flera förordningar som visserligen gäller rakt av i medlemsländerna, men för ett fullständigt genomförande behövs också nationell eller landskapslagstiftning.
Från EU-kommissionens sida har man uppmärksammat landskapsregeringen under flera år att vi har brister gällande detta. De har skickat flera så kallade pilotbrev, vilket är ett informellt förfarande innan ett formellt överträdelseförfarande inleds. EU-kommissionen har även gjort tre revisionsbesök till Finland och i mars förra året gjordes även ett revisionsbesök till Åland, varvid dessa brister konstaterades.
Det är också brådskande att få det här åtgärdat nu eftersom lagen ett så kallat förhandsvillkor för det operativa programmet inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden 2014-2020. Utan godkänt regelverk för fiskerikontroll får vi inte tillgång till medlen ifrån fonden.

Landskapsregeringen har i svar på EU-revisorernas granskningsrapporter informerat kommissionen att vi bedömer att nödvändig åländsk lagstiftning ska kunna träda ikraft den 1.7.2015. Jag är medveten om att vi inte riktigt klarar det, men nu med att den här lagen är lämnad till lagtinget kan vi iallafall visa att vi är en god bit på väg.

Den största förändringen med förslaget rör delen om ”överträdelser mot fiskeripolitiken”. Det är inte längre möjligt att ge böter för brott mot fiskeripolitiken utan det ska istället tillämpas ett system med så kallade administrativa avgifter för de som gör överträdelser.
Vad som är en överträdelse och vilken avgift som ska påföras styrs i stor utsträckning av EU-regelverken. De som har begått en allvarlig överträdelse ska också påföras ett visst antal prickar, som i sin tur ska registreras i ett överträdelseregister, och om prickarna ackumuleras kan det i värsta fall innebära att fiskelicensen dras in.

Vad gäller systemen för fiskerikontrollen har vi de behövliga strukturerna tillsammans med de finska myndigheterna. Genom avtal har vi del i det nationella datasystemet för övervakning, vilket omfattar bl a fiskarregistret, fångstregister, register för förstahandsuppköpare och fartygsregistret.

EU-regelverken ställer krav på att det bara skall finnas en enda myndighet som ska samordna kontrollverksamheten i landet. I Finland är det Jord- och skogsbruksministeriet som är den myndigheten. Det ställs även krav på att det skall finnas ett centrum för fiskerikontroll som ska vara bemannat dygnet runt alla årets dagar. Det centrumet föreslås vara gränsbevakningsväsendet eftersom de bl a övervakar de båtar som omfattas av det satellitbaserade kontrollsystemet, vilket gäller för båtar över 12 meter. Redan idag har vi en överenskommelseförordning som säger att gränsbevakningen kan utföra vissa fiskeriövervakningsuppgifter i landskapet. Det skulle därför vara naturligt om de även för Ålands del utgjorde det dygnet-runt bemannade
centret.

Nu till förslaget:
Landskapsregeringen föreslår att EU-bestämmelserna för fiskerikontroll genomförs genom en sk blankettlag av rikets lag, med vissa mindre avvikelser. Vi bedömer att det är det mest ändamålsenliga eftersom:
– EU-bestämmelserna är mycket detaljerade och ger oss väldigt begränsade möjligheter för alternativa genomföranden och den finska lagen reglerar vad som krävs, men inte mer.
– De system för fiskerikontroll som vi har är gemensamma med riket och det vore kostsamt att utveckla separata datasystem.
– Vi planerar även att ta ett initiativ till en överenskommelseförordning där administrationen för det nya påföljdssystemet överförs till landsbygdsverket och att de hanterar det på samma sätt som i riket. Interna diskussioner har förts och landsbygdsverket ställer sig positiva till detta förutsatt att vi har ett system som är så likt det finska systemet som möjligt.

Vi uppskattar att vi kommer att ha väldigt få överträdelser och att det inte är ändamålsenligt att bygga upp en administration för detta inom landskapet. Beslut om sanktionsavgift och påförande av prickar kan få stora konsekvenser för verksamhetsutövarna och för att få det rättssäkert bör dessa ärenden utredas av en fristående myndighet.

Landskapsregeringens fiskeribyrå är den myndighet som utför kontrollerna i landskapet och ska göra anmälan vid misstanke om överträdelsen, landsbygdsverket skulle alltså bli den myndighet som utreder överträdelserna som vår fiskeriinspektör rapporterar in till fiskeribyrånsschef.
Landskapsregeringen planerar också att ta initiativ till ändring av överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter så att det blir tydligt att gränsbevakningen även kan upprätthålla de uppgifter som krävs av det dygnet-runt bemannade centret för fiskerikontroll.

Bortsett från bestämmelserna om sanktions- och pricksystemet vid överträdelser så efterlever vi i stor utsträckning redan kraven i kontrollregelverken, bl a i fråga om rapportering och kontroller. (Vi har dock inte ett fullständigt laga stöd för det i nuläget). Det viktiga i detta sammanhang är att konsekvenserna för verksamhetsutövarna av det nu liggande förslaget blir små.

Exempel på administrativa avgifter:
En fiskare inom det småskaliga kustfisket som, vid upprepade tillfällen, brister i fråga om rapportering påförs en avgift om minst 100 euro. Troligen kommer denna typ av överträdelser att minska då avgiften förmodligen medför att man blir mer noggrann i sin rapportering.

Inom landskapet idag finns tre trålbåtar som är verksamma inom havsfisket. Dessa båtar landar inte sin fångst på Åland. Landningen sker främst i Sverige och Finland men även i Polen och Danmark. Harmoniserade sanktionssystem i medlemsländerna ska göra att påföljden bli kännbar oberoende av var överträdelserna har begåtts. För en allvarlig överträdelse kan påföljdsavgiften vara upp till 100 000 euro men om fiskaren har fiskat olagligt kan avgiften dock vara upp till åtta gånger värdet av fångsten.
För verksamhetsutövarna medför förslaget knappt några ytterligare kostnader, utöver de eventuella överträdelseavgifterna.

Förslaget innebär begränsade nya administrativa uppgifter för landskapsförvaltningen under förutsättning att påföljdsadministrationen kan överföras till landsbygdsverket och uppgifterna för centrumet för fiskerikontroll kan skötas av gränsbevakningen. Om dessa uppgifter skulle handhas av landskapets egen administration skulle behovet av nya tjänster bli betydligt större och väldigt kostsamma.
Kostnaderna för landskapet är ringa om lagen godkänns så som föreslaget. De beräknade kostnaderna för utvecklingen av datasystemen kommer att vara ca 1,2 miljoner euro men EU är med och stöder dessa kostnader med upp till 90 % och eftersom systemen är gemensamma med de finska myndigheterna så kommer de att stå för den största delen av de resterande 10 procenten.

Landsbygdsverket behöver ersättas för arbetet med påföljdsadministrationen men uppskattningsvis kan det röra sig om 10-20 ärenden per år, där de flesta troligen är enkla ärenden så som försenad rapportering. Troligen kommer vi att avtala om att de ersätts per arbetad timme.

Med detta fru talman hoppas jag att lagtinget behandlar denna lag så snart som möjligt och i brådskande ordning eftersom avsaknaden av kontrollregelverket sätter hinder för Åland att ta del av den gemensamma havs och fiskerifonden.