Arkiv för april, 2014

Här kommer mitt långa anförande som jag höll igår. Tyvärr så gjorde centerns styrelse ett utspel samtidigt som jag gick upp i talarstolen, då skickade man ut ett pressmeddelande som säger att man inte stöder det här förslaget. Givetvis resulterade det i att all fokus i rapporteringen idag inte handlar om det viktiga, alltså innehållet. Centerns styrelses utspel med dess ordförande Harry Jansson i spetsen, visste precis vad det här skulle resultera i och det är ett exempel på när politik är som sämst. Återkommer med ännu mer information gällande både detta utspel samt om programmen, eftersom debatten fortsätter imorgon onsdag klockan 13.00

Fru talman
Jag skall idag presentera Landskapsregeringens EU-program gällande strukturfonderna ESF/ERUF, EHFF, Central Baltic Programmet samt landsbygdsutvecklingsprogrammet (LBU) och den konsekvensanalys som vi gjort sedan förra remissen.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick på hur arbetet att ta fram följande meddelande och programförslag sett ut. Som alla vet så var planen att den nya programperioden för EU:s strukturfonder skulle vara klara och implementerade redan ifrån den 1 jan det här året. Så blev det inte men det är inget som vår förvaltning eller landskapsregeringen skall eller bör klandras för, utan tidsförskjutningen och förseningen beror på beslutsvåndan i Bryssel och nationerna emellan.

Hela arbetet började med att landskapsregeringen lät utföra en socioekonomisk analys över det åländska samhället.  Analysen skulle kartlägga hur det står till i vårt örike, helt och enbart baserat på fakta och statistik. Det arbetet och den analysen var ett oerhört viktigt underlag för det följande arbetet som genomfördes av de sex fondspecifika substans arbetsgrupperna som tillsattes i augusti 2012 med representanter ifrån hela det åländska samhället som berördes av programmen.

Dessa sex arbetsgrupper koordinerades av en strategigrupp vars uppdrag var att formulera generella övergripande målsättningar för respektive program på basen av de fondspecifika arbetsgruppernas SWOT-analyser, behovsbeskrivningar och förslag till genomförandestrategier. Strategigruppen som förövrigt har sitt nästa möte den 5 maj ansvarar även för prioriteringsfrågor och avgränsningsfrågor.

Förutom dessa arbetsgrupper har i stort sett hela näringsavdelningen bistått med information, sekretariat och sakkunnighet. Dessutom har två utomstående aktörer följt arbete vid sidan om för att granska och hjälpa till med att den så kallade interventionslogiken (eller den röda tråden) skall hålla ihop.

Den röda tråden betyder alltså att den socioekonomiska analysen (nulägesbeskrivningen) håller ihop med den SWOT som alla arbetsgrupper genomfört och som sedan utformas i en beskrivning där de särskilda behov som föreligger inom varje programområde framkommer samt därefter utmynna i en strategi med åtgärder som skall svara mot de behoven.

Det här arbetssättet är ett av de grundläggande kraven ifrån kommissionen och att denna ”röda tråd” skall finnas och hålla ihop. Det här är ett arbete som verkligen har utgått ifrån det kravet och har haft ett gräsrotsperspektiv. Det har involverat många människor och resulterat i dessa programförslag som möter de utmaningar som framkommit i behovsanalysen.

Enligt de utomstående utvärderarna håller programmets ”röda tråd” väl ihop och arbetsgrupperna och avdelningen har gjort ett utomordentligt bra arbete. Det har även de indirekta parallella kontakterna med kommissionens tjänstemän bekräftat. Alltså att det åländska programarbetet varit ett föregångsexempel för andra större länder att ta efter.

Förhandsutvärderingen eller den såkallade ex-ante:n görs av en oberoende sakkunnig organisation utan kopplingar till, eller med intressen i programmet och dess framtida implementering. Det ansvaret för den förhandsutvärderingen upphandlades och har gjorts av Ålands statistik- och utredningsbyrå samt den till programmet även knutna miljökonsekvensbedömningen, som krävs av kommissionen, har utarbetats av företaget Kontigo ab.

Den socioekonomiskaanalysen som är på ca 130 sidor, och en bilaga till alla programmen, är som de externa förhandsutvärderarna konstaterar riktigt bra genomförd, citat ”dess kvalitet och informationsvärde är genomgående högt” och utförd på ett föredömligt sätt.

Förutom den socioekonomiska analysen och SWOT:arna arbetsgrupperna framarbetade, där Starka/Svaga-sidor & möjlighter/hot listades och analyserades, så hade arbetsgrupperna att följa och utgå ifrån gällande förordningarna, riktlinjer och prioriteringar som framkommit samt det till  Åland skickade positionspapper ifrån kommissionen.

Arbetsgrupperna rapporterade under resans gång sina resultat till strategigruppen som bestod av representanter ifrån alla politiska partier, större organisationer och en bred samverkan mellan hela det civila samhället på Åland.

Utgående ifrån de uppskattningsvis 1000-talet arbetstimmar som de sex arbetsgrupperna lagt ner på grundarbetet så genomfördes även ett stort antal höranden & enkäter. Detta tillsammans med den parallella förhandsutvärderingen och all erfarenheter ifrån de tidigare programmen resulterade i ett programförslag som samanställdes av näringsavdelningen och gick på remiss i maj förra året för alla fonder utom havs och fiskerifonden, till vilken jag återkommer lite senare om varför i mitt anförande.

Viktigt att komma ihåg är också att alla programförslagen som skickade ut då byggde på finansieringsramarna som lagtinget fastställde våren 2012, ramen var inte satt av mig eller av näringsavdelningen.

Målsättningen var att detta meddelande skulle presenterats för lagtinget i november förra året men eftersom vi tog till oss det som strategigruppen och de ca 50 inkomna remissvaren efterfrågade. Alltså att en konsekvensanalys av det åländska LBU-programmet i konkurrensperspektiv med rikets program, måste göras, för att säkerställa konkurrensneutralitet och liknande förutsättningar för vårt lantbruk, så drog arbetet ut på tiden. Inte på grund av oss utan på avsaknaden av att riksmyndigheterna fastställt sina stödnivåerna i sitt program.

Nu kan vi konstatera, efter att konsekvensanalysen är gjord och landskapsregeringen kommit överens om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro, så är vårt program ett bra program med fokus på framtiden, fokus på konkurrenskraft, tillväxt, produktivitet och miljö. Programmet är även konkurrensneutralt eller tillochmed bättre jämfört med rikets program sett ur producenternas och livsmedelsindustrins sida men jag kommer återkomma till det i LBU-presentationen.

Jag tänkte nämligen presentera detta meddelande och dessa EU-fonder ur ett ur perspektiv där jag utgår ifrån storleksordningen av vår medfinansiering och sålunda börjar med den minsta andelen och går vidare till den största.

Jag tänkte alltså börjar med CBP, följt av ESF/ERUF, EHFF, för att avsluta med LBU-programmet och den konsekvensanalysen vi gjort. Totalt handlar det om ca 75 miljoner offentliga medel som skall fördelas fram till 2020, varav ca 65 miljoner går till primärnäringarna och 10 miljoner till det övriga näringslivet.

Det som lagtinget bör tänka på är att det här meddelandet speglar de stora penseldragen och att alla detaljer i programmen är just detaljer och kommer kunna justeras. Allt är framarbetat genom ett stort partnerskap med hela det civila åländska samhället, företag, organisationer och tredje sektorn och att detta arbete inte ännu är klart.

Programmförslagen skall skickas till kommissionen innan den 17 maj, men därefter följer en förhandlingsprocess som kommer att ske i höst, för att vara klar innan den 17 november. Det gör att lagtingets, de inkomna remissvaren och strategigruppens åsikter mycket väl fortsättningsvis är aktuella, relevanta och intressanta.

Jag vill dock påminna om att regeringen på intet vis ensam kan bestämma själv i detalj hur programmet och dess stödnivåer utformas utan det sker i dialog och förhandling med kommissionen. Som information kan beaktas att förra LBU-programmet reviderades och ändrades under programperiodens lopp ungefär sju-åtta gånger varefter behoven förändrades, åtgärder inte utfördes och pengar omfördelades till annat. Programmförslagen är således ett levande dokument, inte ett statiskt förslag som nu skall slås fast för sju år.

Men nu till programmen.

Alla fonder skall arbeta mot ett gemensamt mål om en smart, hållbar och inkluderande tillväxt med fem övergripande målsättningar. Vi har redan som vi kan konstatera i den socioekonomiskaanalysen passerat flera av målen i Europas 2020 strategi, men allt kan givetvis bli ännu bättre. De fem övergripande målsättningarna är:

1. Sysselsättningsgrad om 75% (20-64år), (redan passerat)
2. Att 3% av Eus BNP skall investeras i FoU, (här är vi lite svaga, men det har sin förklaring till vår stora tjänsteproduktion och småskaliga företagsamhet)
3. Uppnå klimatmålen 20-20-20, minska utsläpp växthusgaser, öka användandet av förnyelsebar energi &  minska energianvändningen (bra bit på väg, men har en bit kvar)
4. Utbildning, minska avhopp (under 10%) (redan 2-4%) minst 40% av 30-34 år högre utbildning (redan passerat)
5. Generellt att fattigdomen skall minskas

Jag tänkte alltså presentera fonderna i storleksordning av vår nationella medfinansiering och börjar både med den minsta medfinansieringsfonden men samtidigt den största till summan pengar.

Nämligen Central Baltic Programmet

  • Totalt 115miljoner EU-pengar till projekt för hela perioden, finansierat till största delen av våra gemensamm EU-medel som vi betalat in
  • Gäller för delar av Estland, Finland, Lettland Sverige och hela Åland (10,5miljoner, 170.000 personer i skärgården/öarna) ser vi på kartan i meddelandet ser vi att Åland egentligen ligger i programmets epicentrum.
  • Förutsättning för att ta del av projektfinansiering är att det sker ett samarbete mellan minst två olika länder. LR en av partnerna men ansvarig myndighet är Egentliga Finlands Förbund, däremot kommer en kontaktpunkt/person kommer finnas på Åland för att hjälpa projektspartnerna att hitta relevanta projekt att genomföra.

Programmet har fyra huvudområden,
1. konkurrenskraftig ekonomi med kunskapsintensiva företag
Det går ut på att få fler unga som startar företag, fler projekt som utgår ifrån att vi tillsammans/gemensamt med andra partner hittar system/åtgärder som möjliggör att vi kan exporterar varor/tjänster utanför Europa, turism kan vara ett område, där vi exempelvis skulle kunna marknadsföra våra regioner gemensamt mot exempelvis Kina,
2. Miljö/hållbarhet.
Utveckla innovativa för minska läckage av näringsämnen till Östersjön
3. Sammankopplad region,
bättre transportinfrastruktur, ex. satsningar småbåtshamnar
4. Kompetens och inkluderande Centralbaltic region

CBP är det program som till största del finansieras av EU och endast en mindre del nationell motfinansiering krävs, däremot har projekten en tendens att bli relativt komplexa, kostsamma, stora och kräva mycket administration. Det som dock är bra och som förändras till den här programperioden är att det kommer finnas ett såkallat, ”enklare förfarande” för små projekt upp till 100.000 euro.

Åland deltog i ett flertal projekt under förra perioden och jag hoppas och tror att den kommande perioden faktiskt kan göra skillnad för små/medelstora företag på ett annat sätt än tidigare. Förra perioden var programmet mer riktat till organisationer, offentliga institutioner och tredje sektorn. I den här perioden kan även företag vara partners.

Jag går nu vidare med nästa område, vilket egentligen består av två stycken fonder,

Den europeiska regionala utvecklingsfonden och socialfonden, ERUF/ESF
Skillnad mot förra perioden är att vi nu administrerar ett gemensamt program som vi kallar ”Entreprenörskap och kompetens” och det innehåller två fonder.

Enkelt sätt kan man säga att Europeiska regionala utvecklings fonden fokuserar på företagen och Europeiska Social Fonden på människorna i företagen även om det ena inte fungerar utan det andra. Totalt sett är ESF lite större än ERUF och tillsammans med nationella finansieringen uppgår de båda till strax under 10miljoner euro under denna sju års period.

Huvudsakliga målgruppen är SMF inom nyetablerade teknologi samt teknikintensiva och innovativa tjänsteföretag, men de är även riktade till högskolor/universitet, intresse/branschorganisationer samt offentliga aktörer. Målsättningen med EN administrations enhet är givetvis att beredningen/besluten skall bli effektivare och att det blir lite mer fokus på företagens behov av kapital och kompetens eftersom ESF är flyttat till näringsavdelningen ifrån utbildningsavdelningen.

Som jag berättade tidigare så har kommissionen kommit med ett positionspapper för Åland gällande alla fonder och som är ett övergripande dokument och ställningstagande som vi har att förhålla oss till. En genomgående signal genom alla fonder har varit att inte bedriva ”business as usuall” utan använda fonderna och fokusera på åtgärder som tidigare program inte nått i mål med eller inte fokuserat på, kopplat till den behovsanalys som genomförts:

Kommisionens possitionspapper gällande Eruf/Esf
o   Förbättra forskning, teknologisk utveckling och innovation samt främja sysselsättning och arbetskraftens
o   Undersöka möjligheter att skapa synergiereffekter med stöd till egenföretagande och  nyföretagande
o   Inom ramen för prioriteringen om att främja social inkludering och bekämpa fattigdom kan fonderna  även underlätta för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga att ta sig in på arbetsmarknaden

Inom Eruf har vi fokuserat insatserna på ”Entreprenörskap och innovation” :
Där har behovsanalysen visat att vi behöver främja företagsinvesteringar inom forskning, innovation samt utveckla kopplingar och synergieffekter mellan företag. Det kan göras genom att projektstödja SMF att växa på regionala, nationella och internationella marknader.

Exempel på åtgärder som kan stödjas inom ERUF är:
– samverkansprojekt mellan branschorganisationer och företagskluster där Åland/åländska företag kan användas som ”piloter”/demonstrationsprojekt, benchmarking inom/utanför Åland och skapandet av moderna forskning- och innovationsinfrastruktur såsom Business Labs/ företagsacceleratorer som vi förövrigt snart kommer att presentera ett väldigt spännande projekt kring och använda nya finansieringslösningar som exempelvis riskkapitalfinansiering till innovativa tillväxtföretag (ca 30% av totala beloppet eller dryga 400.000/år)

Vi kan även använda medlen för stödtjänster gällande företagande, såsom företagscoacher, affärs- teknikutveckling, etablering av företagsnätverk samt utvecklande och stödja företags hållbarhetsarbete, miljö/energieffektiviseringssystem.

ESF underrubrik är ”Delaktighet och kompetens” och uppdelat i fyra investeringsprioriteringar

1. – Främja sysselsättningen för arbetssökanden och stöda arbetstagares rörlighet.
Exempel på åtgärder: projekt som skapar system och metoder för att fånga upp inaktiva och arbetslösa ungdomar samt åtgärder som hjälper elever fullfölja sin utbildning och utvecklande av system och metoder för detsamma
2. – Främja social inkludering:
Evenemang som bidrar till ökad förståelse för olikheter och som välkomnar alla samhällsgrupper. Projekt som stöder åtgärder för ökad delaktighet och minskar risken för social exkludering
3. – Stärka lika tillgång till livslångt lärande
fortbildning, vägledning och kontinuerlig utbildning av arbetskraften samt
4.- Förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden
Utveckla utbildningssystem så att förutsättningar för att erhålla examen ökar med exempelvis flexiblare utbildningssystem för att skapa relevanta utbildningar för arbetsmarknaden (eventuellt ett åländskt anpassat lärlingssystem)

Det finns några förhandsvillkor som vi måste uppfylla bland annat att utarbeta en innovationsstrategi för Åland och ha lagstiftningen för det bolag som skall hantera det offentligt medfinansierade riskkapitalet på plats. Dessutom måste ett utbildningspolitiskt program för Åland tas fram (som skall omfatta livslångt lärande), men allt detta är på gång

Ytterligare att tänka på :
En stark önskan ifrån kommissionen och strategigruppen med tanke på att de ekonomiska medlen minskar är att ”Koncentrera och förenkla” och att titta på andra finansieringsinstrument än generella/traditionella ”passiva”  bidrag och arbeta för att underlätta för nya och befintliga företag att växa.

Värt att notera är även vad de externa utvärderarna konstaterar, gällande både Eruf/ESf  :
Programmets övergripande mål är väl motiverade utgående från gjorda SWOT:ar och behovsanalys. De ligger också i linje med de övergripande EU-målsättningarna för programperioden och de mer fondspecifika mål som formulerats på EU-nivån”.

Sen vill jag även påminna lagtinget om att strukturfonderna ERUF/ESF är ett komplement till övriga näringspolitiska insatser som vi har möjlighet till inom självstyrelsens behörighetsområde. Som ni vet har vi det här året redan budgeterat ca 2,5 miljoner euro inom momentet ”nationellt företagsstöd” vilket är ett av de verktyg som LR har till sitt förfogande och som vi kan använda inom ramen för gruppundantagen och deminimis-förordning.

Direkta företagsstöd med undantag för finansieringsinstrument i form av riskkapital och stöd för utbildning och kompetenshöjning kommer alltså även i fortsättningen finnas att tillgå, men finansieras inom ramen för tillåtna statsstödsregler och inom ramen för landskapets budget med rent nationella medel.

Gällande det omdiskuterade riskkapitalet vill jag även påminna om att det finns ett behov av marknadskompletterande kapitalförsörjning, för företag på Åland. Inte minst beträffande nystartade tjänsteföretag med en ny och kanske mer riskfylld affärsidé med inriktning på tillväxt.

ÅSUB:s utredning om kapitalförsörjningen på Åland konstaterade att det finns ett finansieringsgap i den åländska kapitalmarknaden. Den fungerar väl när det gäller ”normala” företagskrediter men tillgången på genuint riskkapital är begränsad. Det finns grupper av företagare och branscher som upplever ett hinder att få finansieringen ordnad,  främst nya tillväxtföretag med en ny, mer riskfylld affärsidé. Företagaren bakom affärsidén kan vara okänd eller ny, utgöras av ett tjänsteföretag eller inom en helt ny nisch där säkerheter saknas.

Ur ett tillväxtperspektiv är det viktigt att fler företag kan kommersialisera sina produkter och tjänster utanför Åland. Positiva attityder till entreprenörskap, innovation och risktagande bör därför uppmuntras för att locka fram nya potentiella entreprenörer och få befintliga att växa. Här kan det offentliga riskkapitalet tillsammans med privat kapital locka fram mer riskvilligt riskkapital, allt i enlighet med kommissionens riktlinjer.

Den fjärde fonden jag tänkte säga några ord om och som i storleksordningen gällande medfinansieringen alltså är den näst största så är :

Eeuropeiska havs och fiskerifonden
Att allt arbete med dessa strukturfonder har varit försenat, det vet vi redan och den fond som lider mest av förseningen och bristen av besluten i Bryssel är Europeiska havs och fiskerifonden. Europaparlamentet kommer att rösta om förordningsförslaget nu i vår och den förväntas träda ikraft i Juni. Därefter, men inom två månader efter förordningen trätt ikraft skall partnerskapsöverenskommelsen kompletteras med de delar som rör det gemensamma fisket i allmänhet och det åländska i synnerhet.

Inte heller finansieringen mellan länderna och sålunda Ålands del är fastslagen men vi utgår ifrån, och har indikationer på, att vår del blir ungefär lika stor som tidigare och att vi motfinansierar med lika mycket.

Även sättet att administrera fonden är lika som förra programperioden, eftersom det bara får finnas ett havs och fiskeriprogram per medlemsland, sålunda är det Åländska programmet en inkluderad del i rikets.

Den övergripande målsättningen för den åländska fiskerinäringen är att den skall vara livskraftig, ekonomiskt lönsam samt ekologiskt och socialt hållbar. De Fiskebestånd och ekosystem som nyttjas av näringen skal skyddas och vårdas för att även i framtiden kunna tillhandahålla närproducerad råvara och livsmedel av hög kvalitet.

Utvecklingen av vattenbruket kommer att ske i enlighet med den åländska strategin för vattenbruket och koncentreras till följande specifika målsättningar såsom exempelvis:
– främja hållbart vattenbruk, konkurrenskraft och socialinkludering samt minska fiskets inverkan på havsmiljön.
– satsa på innovationer och ny teknik, såsom landbaserad fiskodling men även selektiva- och sälsäkra redskap.
– Mer fokus på rådgivning, kompetensutveckling, kompletterande verksamhet såsom ökad förädling (investeringsstöd för beredning, saluföring och direktförsäljning av egen fångst), hälsa och säkerhet samt infrastruktur. Vidare kan fonden användas för certifiering, marknadsföring och skapa system för spårbarhet.

Eftersom förutsättningarna för programmet inte är klart och inte varit på remiss ser jag inte att vi lägger så mycket vikt vid denna fond ännu, eftersom vi lär få möjlighet att återkomma till den senare och istället gå in på den fond som jag förstår kröner mest intresse, inte bara för att den är till storleken den största, utan även för att förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram för Åland 2014-2020 har betydelse för utvecklingen av hela vårt lantbruk.

Innan jag går in övergripande gällande förslaget som just varit ute på sin andra remiss skulle jag vilja poängtera några saker. Några grundläggande fakta som jag tycker inte kommit fram i debatten om och kring jordbrukspolitiken och landsbygdens utveckling.

LBU-programmet huvudsakliga uppgift är egentligen två :

–         Det första och viktigaste är att programmet skall bidra till att utveckla konkurrenskraften och strukturen (det görs genom startstöd, investeringsstöd till jordbruket/livsmedelsindustrin, kompetensutveckling och att vi medverka till åtgärder som ökar produktiviteten)

–         Det andra är att, finansiera kostnader för miljöinsatser, som skall ersätta verkliga kostnader som jordbrukaren har för miljöinsatser som görs på gården.

Som ni kunde läsa i Nya Åland idag så löser man inte dålig lönsamhet med miljöstöd.

Miljöinsatserna som vi kan vara med och finansiera skall ha bevisad effekt och kostnaderna skall verifieras av kalkyler som räknats fram av en oberoende organisation MTT (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi) med utgångspunkt i kostnadsläget som råder på Åland.

Jag har sagt det tusen gånger och kommer nog behöva säga det många gånger ännu, miljöersättningen är inget inkomststöd och skall inte kopplas ihop med en gårds lönsamhet eller inte.

Grundförutsättningarna för lönsamheten i jordbruket och för att kunna få en skälig lönsamhet på gården skall komma från CAP-stödet och de nationella stöden som staten ansvarar för. Det för branschen viktiga LFA-stödet som landskapet ansvarar över och som vi och ex-anteutvärderarna anser vara en av grundförutsättning för produktion har vi lagt på motsvarande nivå som konkurrerande områden i riket, allt i enlighet med önskan i de första remissvaren.

Kort sagt. LBU-programmet är huvudsakligen ett program för utveckling och för miljö, inte för att säkerställa ett inkomststöd, det är rikets ansvar.

Jag vill direkt säga att landskapsregeringen är mycket väl medveten om att lönsamheten är låg inom det åländska lantbruket. Landskapsregeringen kan dock inte och får inte gå in med förtäckta inkomststöd för att förbättra den situationen. Vi får däremot bevilja investeringsstöd för att förbättra konkurrenskraften och kompetensen inom produktionen och förädlingen, något det här förslaget verkligen tagit fasta på. Dålig lönsamhet löses inte med miljöstöd.

Det här är viktiga men grundläggande fakta som vi inte kan bortse ifrån och som gärna tonas ner i debatten. Nu dock till en snabb rekapitulation om tidtabell, programförslaget och konsekvensanalysen.

Som jag berättade tidigare så har programmet varit ute på en andra remiss efter att vi tagit fasta på och genomfört den av både strategigruppen och de flesta remissvarens önskan om en konsekvensanalys för att fastställa att det åländska programmet är konkurrensneutral och att de åländska lantbruken skall ha minst samma villkor som motsvarande gårdar i riket.

Efter genomförd konsekvensanalys har regeringen, trots att lagtinget fastslagit en ram för LBU-programmet om totalt 54,7 miljoner, och som näringsavdelningen haft att arbeta utifrån. Kunnat konstatera att den tidigare ramen var för låg i förhållande till rikets program. Eftersom lantbruket och livsmedelsindustrin är oerhört sammankopplat och skapar en synergi som sysselsättningsmässigt är väldigt viktig för Åland, resulterade den konsekvensanalysen, att regeringen har enats om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro, allt för att säkerställa en fortsatt hög anslutning till miljöstödet samt att ge det åländska lantbruket konkurrensneutrala eller ännu bättre förutsättningar gentemot riket.

Som ni kan läsa i den intressanta konsekvensanalysen så anser regeringen att det skett en förskjutning av behörigheten gällande jordbrukspolitiken efter vårt EU-inträde och att skrivningarna i självstyrelselagen inte reflekterar förhållandet som inträffat under dessa snart 20 år.

Behörighetsfrågan utreds som bäst av en arbetsgrupp tillsatt vid jord och skogsbruksministeriet och arbetet är i sin slutfas. Grundprincipen i vårt ställningstagande är som jag förklarat tidigare att riket ansvarar för lantbrukets inkomster och landskapsregeringen för utveckling och strukturella- samt miljö insatser.

Något som vi tagit fasta på och fokuserat programmets insatser på är kommissionens positionspapper till Åland där de särskilt uppmärksammar beroendeförhållandet mellan primärnäringarna och industrin. De säger citat:

”Kommissionens avdelningar identifierar som den viktigaste prioriteringen för landsbygden att tillgodose en tillräcklig primärproduktion, att garantera livsmedel för konsumenterna och råvaror för den åländska livsmedelsindustrin. Detta bör komma från ett konkurrenskraftig och miljömässigt hållbart jordbruk”

Därför fokuserar vårt program på konkurrenskraft, produktivitet, hållbarhet, sysselsättning och tillväxt. En politik som går hand i hand med matproduktion, ekonomiskt livskraftig landsbygd och miljöåtgärder för klimat, vattenresurser och biologisk mångfald.

Sammanfattning av åtgärderna i programmet kan förenklas i fyra områden

  • Utvecklandet av konkurrenskraften
    Här har investeringsstödet till fysiska tillgångar såväl som inom primärproduktion som inom livsmedelsförädlingen- och industrin setts som ett av de viktigaste åtgärderna följt av startstöd till unga lantbrukare. Bägge områden har givits ett större budgetmässigt fokus jämfört med föregående period och betydligt mycket mer fokus än motsvarande program i riket.

    Budgetprioriteringen speglar behovet som beskrivits i behovsanalysen på basen av den socioekonomiska analysen och de höranden som hållits. Det åländska lantbruket har ett investeringsbehov på ca 5 miljoner euro för att upprätthålla samma nivå som i dag enligt Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, för att utvecklas, personligen tror jag det är ännu större det investeringsbehovet och därför har vi prioriterat det ytterligare.

Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning.  Jag säger det igen,  Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning.

  • Miljö, LFA och ekologisk produktion (det andra området)

Det budgetmässigt största och viktigaste stödet i vårt program är LFA-stödet vilket är ett av lantbrukets viktigaste grundläggande faktor för att ha produktionsförutsättningar. Det har anpassats helt och hållet efter utformningen i rikets LBU-program både till villkor och stödnivåer. LFA stödet höjs inte som felaktigt påpekats i tidningar och vissa debatter. (ev. 2 euro). Ändringen består i att två stöd, LFA-stödet och den nationella tilläggsdelen slås ihop. Totala summan stiger inte. Stödet anses av utvärderarna, till skillnad från miljöstödet, vara det viktigaste inkomststödet som ger grundförutsättningar för bedrivande av lantbruk har därför prioriterats.

tabell1När man ser på tabellerna i meddelandet (sid25) och konsekvensanalysen (sid 8-9) så verkar miljöstödet minska kraftigt. Det är sant men det har sina förklaringar. Det sjunker både hos oss och i riket och det kan konstateras bero på flera orsaker:

För det första så ställer kommissionen striktare krav på att vi inte får betala miljöstöd som inte har verklig effekt och nytta för miljön (återigen, miljöstödet är inget inkomststöd utan ett stöd för att kompensera utgifter) – rikets miljöstöd har även det minskat med ca 30%

Det som inte heller kommer fram i debatten och som har varit svårt för många att förstå, är att miljöstöden kommer med en kostnad eller inkomstbortfall. I nuvarande system har ungefär 20 % av stödet fått bestå av odefinierade kostnader så kallade transaktionskostander. Så även om stödet bidrar till omsättningen kan man inte likställa det med att motsvarande summa dras från gårdens resultat, gården tappar alltså miljöstöd men även i kostnader för att utföra åtgärden.

– Miljöstödets huvudmålsättning, som är frivilligt att ansluta sig till, är att skapa en åtgärd som generellt begränsar gödslingen och den förväntas erhålla en hög anslutningsgrad och noga koncentreras kring åtgärder som ger effekt.
– En insats vi även satsar mycket på är riktad rådgivning, till rätt miljöinsats, specifikt för den gården
– vi prioriterar även miljön genom att Leaderinsatserna har givits en tydlig miljöprofil och satsar betydligt mer på ickeproduktiva miljöinvesteringar

En annan viktig faktor som behovsanalysen klart och tydligt påvisade var att byråkratin varit betungande och en förenkling av systemet måste till. Arbetet med det här programmet har fokuserat mycket på förenklingar. Jag anser att det är bättre att lantbrukaren fokusera på att producera produkter till den Åländska livsmedelsindustrin och konsumenten än att producera papper, statistik och fylla i blanketter.

Gällande ekologisk odling kan konstateras att det funnits en missuppfattning om att ekoproducenter inte skulle få ersättning för gröngödsling. Det är helt fel, det får dom. Vi kommer att betala samma stöd för den ekologiskt odlade arealen som för gröngödslingsarealen inom miljöstödet. Dessutom är vårt ekostöd ca 20% högre än i riket.

Det 3:e och 4:de området handlar om Landsbygds- och kompetens utveckling
Det är absolut ingen hemlighet att vi prioriterat ner pengarna till traditionella Leader-åtgärder och landsbygdsutveckling till förmån för lantbruket i det här programmet. Eftersom jag redan tagit så mycket tid i anspråk kan jag återkomma till frågor kring Leader i ett senare anförande om så önskas men.

Dock behöver vi komma ihåg att PAF- medel finns att tillgå i många fall där Leader tidigare har finansierat mycket och våra stödprinciper för ”nationella företagsstöd” gäller givetvis även företagande på landsbygden. Däremot som jag nämnde tidigare så har Leader fått mer fokus på miljöåtgärder och framförallt hoppas vi på att de ickeproduktiva miljöinvesteringarna som alla är överens om att är effektiva, men har varit svåra att genomföra i förra programmet, nu förverkligas.

Som ni kan se i konsekvensanalysen och meddelandet så prioriterar landskapet insatser riktade till investeringar och strukturförändringar som skall leda till ökad konkurrenskraft. Både vad gäller förhållandet till det gamla programmet och det motsvarande i riket.

Jämförelsen på gårdsnivå har gjorts utgående ifrån verkliga åländska gårdar, Gårdarna är valda för att de skall vara en någorlunda gränssnitt av det åländska lantbruket, inte för stora, inte för små men alla heltidslantbruk.
(på tal om småskalighet så har vi fått en del kritik för att vi valde för små gårdar att jämföra med)

Och som ni kan se i konsekvensanalysen så efter en tillförsel av 3,5 miljoner euro riktade mot miljö, eko-odling och djurhållning så är vårt program konkurrensneutral eller tillochmed bättre i förhållande till riket.

Givetvis kommer det finnas variationer mellan alla våra gårdar men näringsavdelningen har verkligen ansträngt sig för att att på ett så objektivt sätt som möjligt fokusera åtgärder som skall ge förutsättningar att utveckla gårdarnas produktivitet och konkurrenskraft.

I analysen har det också konstaterats att det inte längre finns laglig grund att betala LFA-stöd till naturbeten, det är endast så kallade permanenta beten som är stödberättigade för LFA och inom miljöstödet är det fortsättningsvis de så kallade prioriterade betena med höga naturvärden som kan erhålla stöd i likhet med tidigare programperiod. Det finns en hel del frågor kring detta och givetvis skall allt klargöras av avdelningen, rådgivningspersonalen och producenterna, så att alla vet vad som gäller.

Det kommer naturligtvis att påverka naturbetena att denna möjlighet försvinner men samtidigt har dessa beten varit problematiska med alldeles för låg betestryck samt överlag relativt dålig kvalitet på betena. Detta har också lett till problem i förvaltningen med höga felprocenter som lett till att vi måste höja övervakningsprocenten från 5 till över 15 % i år. På gårdsnivå handlar det om drygt 120euro/månad.

De förra periodernas program anser jag har indirekt lett till kapitalisering av mark. Alltså att markens produktionsvärde fått minskad betydelse och lett till att mark- och arrendepriser drivs upp med hämmad strukturutveckling, sämre utnyttjande av potentialen i marken samt till och med brist på odlingsbarmark som följd. Vi har alltså betalat mycket för åkrar vars potential inte använts.

Slutligen vill jag poängtera det ex-ante utvärderingen konstaterat, nämligen att:
lejonparten av LBU-programmets offentliga resurser satsas på jordbrukarna och jordbrukssektorn och att de programansvariga lyckats i den svåra balansgången mellan programmets förpliktelser mot jordbrukssektorn och de ökade behovet av satsningar på näringslivets konkurrenskraft och innovationsförmåga.

Det här LBU-programmet är ett bra program för de som är villiga att satsa på utveckling och har fokus på att producera varor som marknaden och den åländska livsmedelsindustrin efterfrågar. Jag är övertygad om att den strukturomvandling vi sett de senaste decennierna kommer att fortgå och det kommer säkert inte finnas lika många gårdar kvar 2020 som idag, men de som finns kvar kommer ha starka förutsättningar att vara lönsamma för framtiden.

Innan jag avslutar här och ser fram emot en intressant dag full med konstruktiva tankar, idéer och förslag för ett starkt åländskt lantbruk till fromma. Så skall jag försöka i punktform klargöra kärnan i detta programförslag:

  • Dålig lönsamhet löser man inte med miljöstöd. (producera varor man får betalt för)
  • Programmet satsar på ett med produktivt, mer hållbart jordbruk.
  • Mer pengar på investeringar och utvecklingsåtgärder jämfört med tidigare
  • Interventionsslogiken ”den röda tråden” är viktig, programmet måste hålla ihop och det gör det
  • Programmet innebär väsentligt mycket mindre byråkrati genom att vi plockat bort kravet på planer och uppföljningssystem
  • De åtgärder som finns i milöstödet är åtgärder som visat sig ha bevisad effekt och efterfrågats.

En lite konstig dag idag

Publicerat: april 28, 2014 i Politik

Precis när jag skulle upp i talarstolen idag för att presentera regeringens meddelande till lagting gällande alla våra strukturfonder, så skickade Centerns partistyrelse ut ett pressmeddelande :  

”Centerns styrelse understryker vikten av att partiets lagtingsgrupp och ministrar bör verka för att den föreslagna ramen efter det genomförda remissomgången höjs med 3,5 miljoner euro. Med hjälp av detta kan vi göra en investering i framtiden i form av miljöförbättrande åtgärder, ekologisk odling samt öppna och turistiskt inbjudande naturbeten.”

Måste säga att det kändes underligt att efter en 45 minuters presentation (som jag lägger upp här på bloggen imorgon) så innehöll den första av tolv repliker frågan hur jag ställer mig till detta utspelet. Vad tusan svarar man på det? Särskilt när man förberett sig på att få argumentera varför programförslaget som det lagts ner 1000-talet arbetstimmar på och enligt mig är bra, konkurrenskraftigt och framåtsyftande, så läggs istället fokus på detta utspel och den som informerar mig om det är Mats Perämaa och liberalerna.

Måste säga att det kändes lite som när jag efter min kollaps efter halvmaran förra året kunde läsa i tidningen liggandes i sjuksängen att Centern inte står bakom den föreslagna förändringen av avbytarlagen som vi fått i uppgift av lagtinget att utforma….

Återkommer mer kring det här imorgon. Men ärligt talat centern. Såhär gör man inte. 

Politiker och sociala medier

Publicerat: april 27, 2014 i Politik

Det har diskuterats en hel del på de sociala medierna i helgen efter Fredrik Rosenqvist ledare där jag får stå symbol för någon som bara vill framhäva och förhärliga mig själv i något sorts egoistiskt ”självbespeglande propagandamaskineri” för att bli återvald 2015. Jag svarade på den ledaren men tänkte nu utveckla resonemanget lite. I de två första val jag ställde upp i fick jag ofta höra citat liknande det här:

”Politiker är osynliga, hälsar aldrig förrän tre månader före valet och de säger alla samma sak och alla tycker likadant. Det är alltid samma människor som blir invalda och kan man inte bli något annat så kan man bli politiker”.

Idag får vi alltså kritik för att vi syns för mycket, att vi bloggar, facebookar, twittrar och instagram:ar. Kritik för att det inte bara är politik utan en massa annat personligt och ibland privat som väljarna skall behöva se. Som jag skrev i mitt svar ser jag kraften i det digitala, vi lever i en ny tid som förändrat världen i grunden, men där mycket är ännu outforskat och mycket kommer att fortsätta förändras.

Under mina år på nätet har jag sett att när jag ”bara” skriver politiska inlägg på min blogg eller när jag klistrar in anföranden ifrån lagtinget så minskar aktiviteten hos de som följer den. Om jag är frånvarande ifrån bloggen några dagar minskar antalet besökare ganska snabbt. Blandar jag dock innehållet med händelser ur livet (som även de kan vara politiska) så kan inlägg få oerhörd spridning och jag kan påverka människor att tänka nytt och annorlunda och de som kommunicerar tillbaka påverkar mig. Jag har skrivit totalt 1243 stycken inlägg på bloggen, de flesta politiska de senaste åren, både om sånt jag gör, gjort och skulle vilja göra. Hade det varit bättre om jag inte gjort det? Jag tycker inte det.

Det kanske bästa exemplet den senaste tiden är det här inlägget om Carola på Läderbiten>> och hennes företagsamhet som jag skrev den 3 mars.

Slänger in en bild på en ”printScreen” ifrån statistiken ifrån den dagen. Det inlägget sågs alltså av 775 personer den 3 mars. 669 personer hittade dit via Facebook, 9 via Twitter och 8 via linkedin. Efter den 3 mars har inlägget fortsatt spridas och hur många som läst det idag vet jag inte. Men frågar ni Carola så har hon fått otroligt mycket respons på det.

statistik_3_mars

Här har sociala medier verkligen hjälpt min blogg att fortsättningsvis vara aktuell och frekvent besökt fastän inläggen inte kommer lika ofta nu sedan jag blev minister som innan. Jag kan hålla med Fredrik Rosenqvist att det tar tid att skriva intressanta, innehållsrika och vettiga politiska texter, därför hinner jag inte med det så ofta längre. Önskar jag hade den tiden. Men Facebook, Twitter och Instagram tar inte samma anspråk i fråga men har blivit ett redskap som gör att när jag nu skriver något ”vettigt” på bloggen nu så kan det spridas oerhört snabbt och de som är intresserade behöver inte läsa allt jag skriver utan bara det som intresserar dem.

För att mina ”seriösa” inlägg skall läsas och få utrymme i den ständigt ökade massa av information, inlägg och digitala flöden behöver och vill jag även blanda in och spegla min personlighet, mitt liv och min vardag. Det är därför jag är så aktiv på sociala medier. Ibland blir det fel, ibland går man för långt, ibland är det tråkigt och ibland tror man själv att man är rolig och ironisk men mottagaren uppfattar inlägget precis tvärtom.

Det här är en svår balansgång men vill inte bli irriterad över mitt eller andra politikers vardagsliv på de sociala medierna så är det väldigt enkelt att blockera oss och istället prenumerera på stenografiska protokoll, beslutsprotokoll, läsa tidningarna eller följa presskonferenser.

Jag kan konstatera att det är fler som kontaktar mig dagligen elektroniskt, än som ringer, att höra av sig elektroniskt är uppenbarligen en betydligt lättare tröskel att komma över än att ringa. Jag tycker det är oerhört häftigt att alla och en var, gratis och enkelt har nära kontakt till varandra och beslutsfattare, att avståndet minskat och sålunda närdemokratin ökat.

Tack Facebook, Twitter och WordPress att ni finns.

Svar på dagens ledare

Publicerat: april 26, 2014 i Politik

Bästa Fredrik Rosenqvist,
År 1999 ställde jag upp första gången i lagtingsvalet, jag var då 26 år gammal och trött på att det nästan bara var äldre personer i parlamentet. Jag ville vara med och sänka medelåldern, få in lite nytänk och försöka påverka Åland mot en modernare värld som jag visste var på kommande. Gamla affärsmodeller måste revideras, förändring måste till och argument som ”såhär har vi alltid gjort” var och är jag allergisk emot.

Inför valet skapade jag en hemsida, uppdaterade den så ofta jag kunde. På den tiden var det lite svårare än idag, allt måste göras ifrån samma dator, samma program på samma plats varje gång. Jag överraskade etablissemanget och fick förmånen att vara ersättare under ett år när Olle Salmen var finansminister och Danne Sundman IT/Kansli/framtidsminister. Tyvärr höll den regeringen bara ett år så jag åkte ur lagtinget men var inte klar med vad jag ville få gjort. Jag fortsatte med min hemsida, skrev vad jag tyckte, tänkte och kände. Allt för att den som eventuellt skulle vilja rösta på mig i nästa val verkligen skulle veta vem jag är, vad jag står för och tycker.

År 2003 var det val igen, jag blev invald på eget mandat och ökade mitt väljarunderstöd med ca 50 procent. Mina inlägg fortsatte, år 2006 övergick jag ifrån den traditionellt statiska hemsidan till bloggvarianten där personer kunde kommentera, fråga och föra en dialog direkt med mig, anonymt eller inte. Ser att jag skrivit 1242 inlägg inklusive det här, vissa har läst av oerhört många andra av lite färre, statistikverktyget är otroligt intressant, kan återkomma till det. Visst kom det fram en hel del ”troll” och en del ”näthat” men överlag var det ofta bra tankar som utbyttes.

År 2007 var det val igen. Jag ökade även den gången mitt väljarunderstöd ytterligare med ca 50 procent. Dialogen fortsatte, bloggen växte, sociala medier tillkom och jag har ända sedan år 1999 blandat allt mitt innehåll, alltså inte bara politik utan även en hel del personligt och även ibland kanske lite för privata inlägg. Allt för att vara så öppen och transparent som möjligt och för att hålla intresse uppe. (att bloggen sen en dag i framtiden kommer vara en fantastisk dagbok för mig att titta tillbaka i, gör inte saken sämre.)

Senaste val år 2011 var inget undantag, nästan alla politiker startade bloggar, började twittra och vara ”väldigt” aktiva på Facebook. Jag fokuserade på min politik, mina inlägg, mina åsikter och försökte inte vara något annat än jag är. Även den här gången gick det bra. Nästan 400 röster, utan att vara partiledare, utan en enda annons i tidningen och med en minimal budget hamnade jag på femte plats av ca 250 kandidater som ställde upp.

Jag har för längesedan insett kraften i digitala och sociala medier. Du kan fråga din VD vad han tyckte när jag sa åt honom för många, många år sedan att det var dumt att investera i en ny tidningspress eftersom papperstidningens tid snart är över. Satsa på det digitala, var mitt tips. Då skrattade han åt mig.

Jag har alltid haft som princip att svara när journalister ringer, har jag inte kunnat svarat direkt har jag så snart jag kunnat ringt upp. Jag börjar dock överväga om jag hädanefter skall hänvisa er och era frågor till min blogg och att jag svarar er där eftersom ni nästan aldrig lyckats citera mig rätt, ni kontrollerar inte bakgrundsfakta tillräckligt, ni förändrar och förvränger det jag säger, ibland omedvetet och ibland medvetet för att kunna bygga morgondagens ledare på. Ni granskar inte alla era källor kritiskt och Facebook och bloggar verkar ändå vara ett av era mest använda verktyg för att ta reda på var opinionen är och var nyheterna sker.

Jag förbehåller mig rätten att vara människa trots att jag är näringsminister, politiker, före detta företagare och folkvald. Om jag testar min privat inköpta mobil och klipper ihop en 60 sekunders trailer klockan 06:30 en fredags morgon och publicerar den på Facebook, är det inget jag varken skäms, ångrar eller tänker be om ursäkt för. Jag fortsätter bara där jag började, vara så uppriktig, ärlig och vanlig (eller annorlunda) som jag är.

Fredrik, en ledarplats borde du ha använt till något viktigare, än det här>>

Mvh
Fredrik Karlström

Ps.
Här är förövrigt länken till hela träningsmomentet mitt. http://youtu.be/_w226WhHnjQ
Tar cirka 30 minuter att göra, tungt men tusan vad energi man har när man kommer till jobbet klockan 07:30.

Tilläggsbudgeten

Publicerat: april 8, 2014 i Politik

Igår presenterade regeringen 2014 års första tilläggsbudget. Du hittar den här>>

Rörande de områden jag ansvarar för kan jag sammanfatta stimulanserna i tre punkter.

1. En landskapsgaranti till Norra Ålands Industrihus såsom proprieborgen till ett belopp uppgående till sammanlagt högst 1.500.000 euro motsvarande 80 % av det totala lånebeloppet med en löptid om maximalt fem år. Landskapets fastighetsbolag Norra Ålands Industrihus Ab avser tillsammans med en privat finansiär att bygga en industrifastighet i Eckerö kommun i syfte att hyras ut för möjliggörandet av en landbaserad fiskodling på Åland

2. Ökat nationellt företagsstöd med €950.000 för att möta den ökade efterfrågan gällande nationellt investeringsstöd. Näringslivets investeringsvilja är god och genom att öka anslaget ges en betydande stimulans till den åländska ekonomin. Landskapsregeringen avser prioritera åtgärder som ökar företagens export av varor och tjänster och för turismens främjande i enlighet med turismstrategin. Inom turismbranschen kan anslaget användas även för att främja transportlösningar som ingår i ett helhetskoncept som tillgängliggör skärgården och som kombineras med nyinvesteringar i logi med högklassig servicenivå.

3. Ett tillägg om 250.000 euro för att finansiera nationellt investeringsstöd till lantbruket. Ökningen föranleds av det fortsatt stora intresset för investeringar som ökar företagens konkurrenskraft. Investeringsstöd beviljas i enlighet med landskapsregeringens nuvarande regelverk.

På Ålands Radio/TV:s hemsida kan du läsa och höra mer om budgeten, du hittar inslaget här>>

Rivningsanmälan

Publicerat: april 3, 2014 i Politik

1970812_10151957277177397_261196783_nJag tycker att vi generellt har ganska lite byråkrati på Åland i förhållande till andra länder och regioner och att åländska myndigheter oftast är smidiga, hjälpsamma och försöker hitta lösningar istället för problem. Givetvis kan allt bli bättre, smidigare och effektivare och alla regler/bestämmelser som finns, behöver inte finnas. Därför instiftade jag för ungefär ett år sedan ett Regelråd, du hittar information om vår verksamhet här>>. Där tar vi mer än gärna emot exempel på vardagliga problem eller utmaningar som du stöter på i ditt yrkes, företags- eller privatliv i förhållande till myndigheter.

Nu har jag dock personligen stött på ett litet onödigt (enligt mig) byråkratiskt ärende. Jag skall se om det går smidigt att genomföra detta projekt i praktiken eller om teorin och byråkratin sätter lite käppar i hjulen och fördyrar eller försenar det jag som privatperson vill göra :)
Det handlar om är hur man formellt går tillväga om man vill riva en gammal lada på sin egen gård som håller på faller ihop. Enligt kommunens riktlinjer skall jag göra en rivningsanmälan som skall innehålla följande :

Rivningsanmälan:
– Ansökan, 2 ex
– Lagfart, 1 ex
– Översiktskarta i skala 1:10 000 eller 1:20 000 då byggplatsen finns på oplanerat område, 1 ex
– Tomtkarta, 1 ex
– Ansvarig arbetsledare, 2 ex
– Utredning om byggavfall och dess hantering
– Utredning av byggnadsarkitektoniska och kulturhistoriska värden.

Jag lämnade igår in anmälan till min kommun och ser nu med tillförsikt på framtiden att nedanstående svar skall räcka och att jag kan riva min lada som om jag inte gör det, faller ihop under nästa större lass snö :)

Såhär svarade jag på ovanstående punkter:

– Lagfart, 2 ex
Bifogar en utredning om fastighetsbeskattningen som betalades igår där det uppgår att undertecknad är ägare av fastigheten (bilaga 1)

– Översiktskarta & tomtkarta
Jag hänvisar till följande internetadress eller till kommunens eget register över fastigheter för ovanstående fastighetsbeteckning för att erhålla den information ni önskar:
http://www.paikkatieto.airix.fi/paikkatieto/jomala/kartta.psp?kartta=jomala&kieli=svenska

– Ansvarig byggledare
Som ansvarig byggledare föreslår jag, undertecknad, jag har en byggnadsteknisk studentexamen, byggt och renoverat flertalet hus, industri –och lagerbyggnader och tar fullt ansvar över hela rivningsprocessen

– Utredning om byggavfall och dess hantering
I förstahand kommer jag avlägsna alla fönster, elanslutningar och andra föremål som ej är brännbara. Därefter kommer jag ansöka/efterhöra hos JFBK om de är intresserade att utföra ett brandövningsprojekt, om så kommer jag ansöka hos brandmyndigheten att få tillstånd till det. Om de inte kan/vill eller om tillstånd inte beviljas så har jag för avsikt att riva byggnaden manuellt och sortera avfallet så att den målade panelen förs till Svinryggens deponi och den omålade panelen samt konstruktionsvirket (som är ca 90% av byggnaden) används som ved för eget behov.

– Utredning om byggnadsarkitektoniska och kulturhistoriska värden
Jag har varit i kontakt med museibyrån och den information jag fått är att detta är ett rent rutinärende och att det är kommunen som formellt skall begära ett utlåtande ifrån museibyrån ifall man så önskar. Men med beaktande av att byggnaden är rutten, fallfärdig och inte underhållen på ca 30 år och om den inte nedmonteras/rivs troligtvis kommer att rasa nästa vinter, så hävdar undertecknad att det kulturhistoriska eller det simpla byggnadsarkitektoniska värdet är, noll. Bifogar några bilder (bilaga 2) som visar att ytterväggarna håller på kollapsar och det allmänna risiga tillståndet.

Med denna anmälan vill jag sålunda upplysa byggnadstekniska förvaltningen att rivningen inom kort kommer börja verkställas och hoppas inom kort kunna inkomma med en bygglovsansökan om en nybyggnation på motsvarande plats.

Med vänliga hälsningar

Fredrik Karlström