Fredrik Karlström

I dagens tidningar skriver Erik Ekström, Ordförande i ÅPF:s ungdomsutskott en balanserad och intressant insändare, du hittar den här>>

Här är mitt svar till Erik.

Hej Erik,
Som du skriver är EU’s jordbrukspolitik grundad i en tid av livsmedelsbrist och svält. Som lösning på dessa problem har den varit synnerligen effektiv då situationen idag inte alls liknar den dåvarande. Frågan jag ställde i min insändare kan liknas vid ifall man ska fortsätta äta stark medicin 60 år efter att man är botad och symptomen är borta, eller om vi successivt borde minska beroendet av medicinerna.

EU står inför betydande problem speciellt i södra Europa och vad jag ville peka på är att det inte alls är säkert att man kan fortsätta stöda näringar i framtiden som producerar överskott på samma sätt som idag. Hit kan man räkna både jordbruk, bilindustri och säkert en myckenhet diverse till.

Du skriver själv att vi är helt i händerna på vad EU bestämmer men detta är inte på något sätt ett argument för att inte redan nu börja förbereda sig på vad som komma kan, speciellt då man inte har något att förlora. Blir det åländska jordbruket bättre än alla andra på matkvalitet, god djuromsorg, lokal anpassning, ökad biologisk mångfald och ekonomi samtidigt som stöden ökar så är det ju underbart, sjunker stöden så klarar vi oss också i detta fall.

Det spelar en enorm roll vad vi på Åland gör i denna fråga, fortsätter vi omställningen nu till ett successivt mindre stödberoende genom produktiva investeringar stärker vi livsmedelsklustret för framtiden. Det här görs inte över en natt och omställningstiden kommer säkert att ta många år och som jag redan berättat sker ingen stor drastisk förändring 2014 eller 2015.

Vi har alla verktyg i vår politiska portfölj för att kunna bli världsledande vad gäller hållbart, produktivt och lönsamt jordbruk men för att lyckas måste vi göra två saker, dels måste vi jobba tillsammans och dels måste vi använda en annan karta än den som ritades för 60 år sedan eftersom vägarna idag inte har samma sträckning.

Jag har sagt att jordbruket på Åland är en framtidsbransch, det tror jag fortfarande på. Men vi måste fokusera våra gemensamma begränsade resurser på aktiva producenter och förädla råvarorna så långt vi kan här hemma. Det kommer säkert inte att gå och få lönsamhet i alla gårdar men för de som vill, försöker och rustar för framtiden, där vill jag gärna vara med och stötta. Det enda vi med säkerhet vet, är att vi inte kommer att kunna fortsätta tillföra ca 12 miljoner euro per år till jordbruket utan att gå till banken och låna pengar.

Bara för att alla andra gör så, behöver det inte vara rätt.