Fredrik Karlström

Jag har åkt till Fuengirola eller rättare sagt Los Bolisches från och till i cirka tio års tid och sett små förändringar varje år, oftast till det bättre. Senast jag var här var i augusti förra året, då hade lägenhetspriserna börjat sjunka och låg ca 20% lägre än några år innan. Idag ett år senare kan jag konstatera att det absolut inte har blivit bättre utan betydligt sämre och något värre håller på hända.

Nu skyltas det om rebajas/offerta/liquidación i mäklarfönstren och priserna har sjunkit ytterligare, vad lägenheterna sen går för kan jag bara spekulera i, men troligtvis tvingas många acceptera skambud betydligt lägre än utgångspriserna.

Förutom fastighetsmarknaden så märks att något håller på hända bland alla försäljare och butiker, liquidación står det i många skyltfönster och många affärslokaler står tomma och letar hyresgäster.

Restaurangerna kämpar och konkurrerar med både priser och kvalite för att få, och behålla kunder. Som exempel kan jag nämna att en tre rättars meny på en mer än hyfsad restaurang kostar mellan 8-12 euro inklusive dryck, en lunch får du för några euro och en flaska öl på puben kostar 1€. Nattklubben nere vid stranden har stängt och pubarna där det tidigare var kö gapar tomma.

Så var det inte för några år sedan.

Stranden som vi brukar gå till, ofta väldigt tidigt på morgonen för att få plats är såhär första veckan in i Spaniorernas industrisemester nästan halvtom.

En annan stor förändring som har skett på ett år är att kredit-och betalkort mer och mer nekas, det är mer och mer kontanter som gäller, det t.om skyltar man om.

Detta i kombination med de ekonomiska problem som Spanska staten (och de spanska bankerna) har med en arbetslöshet på över 23 procent och en statsskuld (900 miljarder euro) som överstiger 80 procent av BNP är oroande. Särskilt oroande anser jag det vara när företagen här skyltar om att de bara tar kontanter… Hur mycket betalas det då i skatter…hur länge fungerar det…

När jag ser vad som håller på hända kan jag säga att det inte känns bra och att jag tror det kommer att bli bra mycket sämre innan det blir bättre igen. Spanien har en tuff framtid framför sig.

Vi är en del av ett större Europa och vi får inte inbilla oss att det som händer där inte kommer påverka oss, det kommer det göra. Även om vi inte på långa vägar har det så tillställt som Spanien så står även vi innför flera större utmaningar.

Det som dock talar för Åland är att vi istort är skuldfria, vi lever på en ö där vi oavsett politiskt parti/ideologi delar och vill bevara och utveckla den nordiska välfärdsmodellen. Vi inser alla vikten av arbete och att förutsättningar måste finns för företag att växa och anställa. Vi inser vikten av ett utvecklat företagsklimat som gör att alla har möjlighet att försörja sig själv och sin familj, samtidigt som vi vill värna om de som inte har möjlighet till det. Vi inser att individen har ett ansvar inte bara för sig själv utan även för andra och att det finns saker vi måste och vill/ska vara med och finansiera gemensamt. Något jag dock nu är mer än någonsin övertygad om är att det måste löna sig att arbeta och att det måste arbetas klokare, effektivare och med rätt saker. Men arbetslinjen framom bidragslinje är enda vägen att gå.

Skatter behöver komma in för att vi skall kunna bibehålla en bra skola, en god sjukvård och omsorg. Däremot måste vi vara öppna för förändringar och effektivisera, upphöra, minska och spara på det som absolut inte är nödvändigt att sköta gemensamt. Vi måste inse att vi inte får göra eller leva som Spaniorerna gjort, premierminister Mariano Rajoy sa i fredags -"Vi har left på externa krediter och spenderat mer än vi kan göra" >>

En gammal politiker sa en gång -"Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga" Det är kloka ord som jag skall göra mitt bästa för att efterleva.

Så det gäller för oss alla privatpersoner, företag, kommuner och landskap att inte leva över våra tillgångar och inte låna pengar för drift. Däremot måste vi våga investera för framtida tillväxt, effektivisera genom att göra mer för mindre och förnya och förändra. Vi kan inte göra som vi alltid gjort, vi lever i början av en ny tid, vi måste göra mycket annorlunda. Vi har en intressant och utmanande framtid framför oss, nu gäller det att kavla upp ärmarna och ta till det gamla talesättet -mindre snack och mera verkstad. Mina tre veckors semester är nu över, imorgon kör vi!